Kanske lite bättre?
Gick inte till arbetsträningen i fredags, tror de förstod, ringde och pratade med min handledare. Det gick bara inte, hade sådan ångest hela natten, har ju inte med arbetsträningen att göra, den käns bra, utan med sorgen efter Tella, att man kan sakna någon så mycket!
Käns som om barna hade det jobbigare i år än förra året, kanske för att jag orkar mer, orkar stötta dem och vara mer av en riktig mamma? Men jobbigt har det varit, aldirg har de bråkat så och aldrig gråtit så mycket heller. Saga fick feber i helgen, sov hela lördagen, men var bättre på söndagen. Hade påskpyssel i källaren, Inger och jag trodde vi skulle bli ensama först, men så kom den nya pappan med sina döttrar ner, och sedan både Majsan med barnbarn och Per med sina barn, var kul att vi blev några stycken. Provade att blåsa ägg, fick blåsa 12 stycken men det gick ju riktigt bra, fina blev de med, tror jag skall göra så med fler och kanske ge mamma till påsk.
I dag var båda tjejerna i skolan, tvekade lite med Saga, hon har ingen feber men hämsk hosta, men hon har varit hemma i över en veckas tid, någon gång måste hon ju gå till skolan också. Och det gick tydligen bra, tror hon tyckte det var skönt att komma dit. Anna hade simskola och det hade gått bra, hon kan simma lite grand men inte de där 200 meterna som krävs för att vara simkunnig.
Anna red i dag, pratade med Emmelie och hon skall få rida igen allt det hon missat efter påsk, blir nog bra. När vi cyklade hem hoppade Annas kedja av igen, som tur var när vi var hemma på vår egen gata. Jag stekte hamburgare till mat och medans de åt gick jag ner för att laga den, bytte ju kedja för inte så länge sedan och den blev lite lång redan från början. Delade kedjan men tänkte fel, blev på fel ställe, och sedan gick mojen jag delade med sönder så jag fick inte i hop det alls, kände mig så dum, om jag nöjt mig med att dra bak bakhjulet en bit så hade den ju varit hel nu, får köpa ett nytt kedje lås och ny delare i morgon, inget dyrt, men Anna missade cirkusskolan nu ikväll för att jag klantade mig så...... Hoppas hon kan åka med Louise i morgon i alla fall.
Har försökt ta tag i lite saker i dag, letat efter räkningar jag skall betala men hittar inte alla jag letar efter, och så hittar jag inte mitt hyreskontrakt, har haft det i samma pärm hur länge som hälst, skulle ta en kopia till min bostadsbidrags ansköan, men nu hittar jag den inte alls, vet inte vad jag skall göra, får väl leta vidare i morgon helt enkelt.
Har annars varit en knepig dag, trodde kanske spänningen skulle börja släppa nu när tjejerna inte var hemma, men det gör den inte, har huvudvärk och känner mig konsitg, har ömsom varit aktiv, ömsom helt passiv, inte orkat eller kunnat göra något, haft en väldig ångest av och till hela dagen, en stark oro som värker i mig och inte vill ge med sig vad jag än gör. Känner att tårarna fins där, de värker bakom ögonen, försöker slappna av, men det går inte och tårarna kommer aldrig riktigt fram.
Käns som om barna hade det jobbigare i år än förra året, kanske för att jag orkar mer, orkar stötta dem och vara mer av en riktig mamma? Men jobbigt har det varit, aldirg har de bråkat så och aldrig gråtit så mycket heller. Saga fick feber i helgen, sov hela lördagen, men var bättre på söndagen. Hade påskpyssel i källaren, Inger och jag trodde vi skulle bli ensama först, men så kom den nya pappan med sina döttrar ner, och sedan både Majsan med barnbarn och Per med sina barn, var kul att vi blev några stycken. Provade att blåsa ägg, fick blåsa 12 stycken men det gick ju riktigt bra, fina blev de med, tror jag skall göra så med fler och kanske ge mamma till påsk.
I dag var båda tjejerna i skolan, tvekade lite med Saga, hon har ingen feber men hämsk hosta, men hon har varit hemma i över en veckas tid, någon gång måste hon ju gå till skolan också. Och det gick tydligen bra, tror hon tyckte det var skönt att komma dit. Anna hade simskola och det hade gått bra, hon kan simma lite grand men inte de där 200 meterna som krävs för att vara simkunnig.
Anna red i dag, pratade med Emmelie och hon skall få rida igen allt det hon missat efter påsk, blir nog bra. När vi cyklade hem hoppade Annas kedja av igen, som tur var när vi var hemma på vår egen gata. Jag stekte hamburgare till mat och medans de åt gick jag ner för att laga den, bytte ju kedja för inte så länge sedan och den blev lite lång redan från början. Delade kedjan men tänkte fel, blev på fel ställe, och sedan gick mojen jag delade med sönder så jag fick inte i hop det alls, kände mig så dum, om jag nöjt mig med att dra bak bakhjulet en bit så hade den ju varit hel nu, får köpa ett nytt kedje lås och ny delare i morgon, inget dyrt, men Anna missade cirkusskolan nu ikväll för att jag klantade mig så...... Hoppas hon kan åka med Louise i morgon i alla fall.
Har försökt ta tag i lite saker i dag, letat efter räkningar jag skall betala men hittar inte alla jag letar efter, och så hittar jag inte mitt hyreskontrakt, har haft det i samma pärm hur länge som hälst, skulle ta en kopia till min bostadsbidrags ansköan, men nu hittar jag den inte alls, vet inte vad jag skall göra, får väl leta vidare i morgon helt enkelt.
Har annars varit en knepig dag, trodde kanske spänningen skulle börja släppa nu när tjejerna inte var hemma, men det gör den inte, har huvudvärk och känner mig konsitg, har ömsom varit aktiv, ömsom helt passiv, inte orkat eller kunnat göra något, haft en väldig ångest av och till hela dagen, en stark oro som värker i mig och inte vill ge med sig vad jag än gör. Känner att tårarna fins där, de värker bakom ögonen, försöker slappna av, men det går inte och tårarna kommer aldrig riktigt fram.
Igår var det två år sedan Tella dog....
Skrev detta i natt;
Hade sagt att jag skulle arbetsträna, tänkte att
jag nog skulle klara de timmarna, men det bara gick inte, både jag och
tjejerna har mått så dåligt, mår riktigt dåligt, hade ångest hela natten
över just detta, hur 17 jag skulle orka, så jag ringde i morse, fick
inte tag i någon så jag pratade med en telefonsvarare, hoppas de fick
medelandet i alla fall. Idag har jag redan bestämmt att jag skulle vara
hemma, har pratat med Anna och Sagas lärare, de är väldigt
förstående,var självklart att de får vara hemma nu om de behöver det,
och det gör de.
Vi tog tåget till Ystad på förmidagen, det går inte så många bussar till
Vallösa så det blir minst en väntan på en timme, tyckte det var bättre
att ta ett ännu tidigare tåg och gå på McDolnads i Ystad och köpa lite
blommor. Har letat efter nejlikor, de är de ända blommor som håller både
färg och form när det är riktigt kallt, men det fins helt enkelt inte
just nu! Var i sex olika affärer i Malmö och flera olika i Ystad. Till
slut fick det bli tulpaner, de håller färgen och lindar man stjälken med
ståltråd så håller det formen rätt bra med, i alla fall några dagar, och
så hittade jag massa vide kvistar, blev riktigt fint tillslut.
När vi kom ut till Vallösa gick Saga och jag upp till graven och
plockade bort sådant som gick, det är så mycket snö fortfarande så det
var lite krångligt, blommorna från allahjärtasdag låg kvar och dem ville
jag ta bort nu.
Sedan klädde Anna och Saga om, Anna plattade håret och hadde sig en
massa, ville vara riktigt fin och sedan började hon vispa ihop saker
till tårtfyllning, hon är så duktig på sådant. Vi fick ordning på
blommorna till slut och sedan kom Eva med sina tre barn, var så skönt
att ha henne där, att slippa vara ensamma. Var meningen att vi skulle
äta rätt tidigt, men så fort Anna fått sälskap av en kompis så blev det
mer
flams och trams än tårtbakning, tiden bara gick och sedan kom ju mina
föräldrar hem, mamma tog över matlagningen (var glad att slippa just då)
och vi andra gick upp till graven, fast Anna tyckte det var rätt jobbigt
och Evas snara två åring var inte alls på humör, hon fick pappret från
Tellas presenter att leka med och lugnade sig lite, men sedan blev hon
lika arg igen, men det är ju så, barn i den åldern är ju inte dirket
kända för stort tålamod *s*, men det blev fint på graven med blommorna
och lite annat från oss.
Sedan gick vi hem igen, åt middag under visst kaos, men ett trevligt
sådant. Fast sedan blev lill flickan för trött och dessutom ilsk som ett
bi, speciellt på hunden, hon var inte rädd alls, utan bara arg, stackars
Milda som är så snäll, hon fattade inget alls.
Sedan åt vi tårtan som flickorna gjort, hade ett ljus som ser ut som en
tvåa i det och så hade de skrivit Tella med råsa strössel på, riktigt
fin var den. Anna fick tända det, men sedan bara stod hon där, hon
visste inte vad hon skulle ta sig till riktigt, jag la armen om hennes
axlar och frågade om hon ville sjunga något. -Ja, sa hon, men vi kan ju
inte sjunga ja må hon leva, det bara går ju inte! Sa att vi kan ju
sjunga "Vi grattulerar" eller nått, men hon bara blundade och lutade
huvudet mot min axel, sa att hon var så trött, tyckte så synd om henne.
Så Evas äldsta tjej tog tag i det, vi sjöng "Vi grattulerar" för henne,
fast sedan viste de inte om man skulle säga "hon leve" eller "hurra"
eller vad man nu säger om ett barn som dött. Blev bra ändå, allt denna
dag var så jobbigt, men vi försökte värkligen ändå att få det till en
bra dag, och jag tror vi lyckades riktigt bra, Eva var ledsen över att
lillflickan strulat så mycket, men jag tycker det är helt ok, tycker det
är rätt skönt att få se det med, tänk att man kan bli glad av ett barn
som kasstar sig på golvet och illvårlar när det inte får som det vill!
Glad över att min bild av ett barn i den åldern är sann, att jag inte
glömt, och glad över att det fins ett barn där som lever och tar plats.
När de åkt, vid åtta på kvällen gick jag och Anna upp till Tella igen,
det var alldeles mörkt och helt klart, hela himlen var alldeles full med
stjärnor, så oerhört vaker. Vi har bestämt att de tre stjärnorna i
Orions bälte är mina flickors, den längst åt höger (om man ser honom åt
rätt håll, med över kroppen uppåt alltså) är Annas, den längst åt
vänster är Sagas och den i mitten är Tellas. Lite fånigt kanske, men vi
säger det alltid då vi ser dem,tycker om tanken lite.
Anna och jag tända fyra gravmashaller och de lös upp så mycket, blev
helt ljust på graven och så ville Anna sjunga för henne nu när vi var
ensamma och det var mörkt, hon tyckte vi skulle sjunga "Ja må hon leva"
för det är just det vi vill, så det gjorde vi och så sa vi grattis på
födelseagen till henne, sjöng en vaggvisa för henne och sedan gick vi
hem.
Nu sover alla andra sedan länge, och snart jag med, det var en väldigt
lång dag, en vädlgit jobbig dag, men även detta år kändes den mer som en
dag vi firade än en dag då vi sörgde, fast sorgen var så närvarande
ändå. Får se hur det är i morgon, offta kommer den stora smällen för mig
efter åt, när man kan slappna av lite mer, fast vem vet, kanske slipper
den i år?
Hade sagt att jag skulle arbetsträna, tänkte att
jag nog skulle klara de timmarna, men det bara gick inte, både jag och
tjejerna har mått så dåligt, mår riktigt dåligt, hade ångest hela natten
över just detta, hur 17 jag skulle orka, så jag ringde i morse, fick
inte tag i någon så jag pratade med en telefonsvarare, hoppas de fick
medelandet i alla fall. Idag har jag redan bestämmt att jag skulle vara
hemma, har pratat med Anna och Sagas lärare, de är väldigt
förstående,var självklart att de får vara hemma nu om de behöver det,
och det gör de.
Vi tog tåget till Ystad på förmidagen, det går inte så många bussar till
Vallösa så det blir minst en väntan på en timme, tyckte det var bättre
att ta ett ännu tidigare tåg och gå på McDolnads i Ystad och köpa lite
blommor. Har letat efter nejlikor, de är de ända blommor som håller både
färg och form när det är riktigt kallt, men det fins helt enkelt inte
just nu! Var i sex olika affärer i Malmö och flera olika i Ystad. Till
slut fick det bli tulpaner, de håller färgen och lindar man stjälken med
ståltråd så håller det formen rätt bra med, i alla fall några dagar, och
så hittade jag massa vide kvistar, blev riktigt fint tillslut.
När vi kom ut till Vallösa gick Saga och jag upp till graven och
plockade bort sådant som gick, det är så mycket snö fortfarande så det
var lite krångligt, blommorna från allahjärtasdag låg kvar och dem ville
jag ta bort nu.
Sedan klädde Anna och Saga om, Anna plattade håret och hadde sig en
massa, ville vara riktigt fin och sedan började hon vispa ihop saker
till tårtfyllning, hon är så duktig på sådant. Vi fick ordning på
blommorna till slut och sedan kom Eva med sina tre barn, var så skönt
att ha henne där, att slippa vara ensamma. Var meningen att vi skulle
äta rätt tidigt, men så fort Anna fått sälskap av en kompis så blev det
mer
flams och trams än tårtbakning, tiden bara gick och sedan kom ju mina
föräldrar hem, mamma tog över matlagningen (var glad att slippa just då)
och vi andra gick upp till graven, fast Anna tyckte det var rätt jobbigt
och Evas snara två åring var inte alls på humör, hon fick pappret från
Tellas presenter att leka med och lugnade sig lite, men sedan blev hon
lika arg igen, men det är ju så, barn i den åldern är ju inte dirket
kända för stort tålamod *s*, men det blev fint på graven med blommorna
och lite annat från oss.
Sedan gick vi hem igen, åt middag under visst kaos, men ett trevligt
sådant. Fast sedan blev lill flickan för trött och dessutom ilsk som ett
bi, speciellt på hunden, hon var inte rädd alls, utan bara arg, stackars
Milda som är så snäll, hon fattade inget alls.
Sedan åt vi tårtan som flickorna gjort, hade ett ljus som ser ut som en
tvåa i det och så hade de skrivit Tella med råsa strössel på, riktigt
fin var den. Anna fick tända det, men sedan bara stod hon där, hon
visste inte vad hon skulle ta sig till riktigt, jag la armen om hennes
axlar och frågade om hon ville sjunga något. -Ja, sa hon, men vi kan ju
inte sjunga ja må hon leva, det bara går ju inte! Sa att vi kan ju
sjunga "Vi grattulerar" eller nått, men hon bara blundade och lutade
huvudet mot min axel, sa att hon var så trött, tyckte så synd om henne.
Så Evas äldsta tjej tog tag i det, vi sjöng "Vi grattulerar" för henne,
fast sedan viste de inte om man skulle säga "hon leve" eller "hurra"
eller vad man nu säger om ett barn som dött. Blev bra ändå, allt denna
dag var så jobbigt, men vi försökte värkligen ändå att få det till en
bra dag, och jag tror vi lyckades riktigt bra, Eva var ledsen över att
lillflickan strulat så mycket, men jag tycker det är helt ok, tycker det
är rätt skönt att få se det med, tänk att man kan bli glad av ett barn
som kasstar sig på golvet och illvårlar när det inte får som det vill!
Glad över att min bild av ett barn i den åldern är sann, att jag inte
glömt, och glad över att det fins ett barn där som lever och tar plats.
När de åkt, vid åtta på kvällen gick jag och Anna upp till Tella igen,
det var alldeles mörkt och helt klart, hela himlen var alldeles full med
stjärnor, så oerhört vaker. Vi har bestämt att de tre stjärnorna i
Orions bälte är mina flickors, den längst åt höger (om man ser honom åt
rätt håll, med över kroppen uppåt alltså) är Annas, den längst åt
vänster är Sagas och den i mitten är Tellas. Lite fånigt kanske, men vi
säger det alltid då vi ser dem,tycker om tanken lite.
Anna och jag tända fyra gravmashaller och de lös upp så mycket, blev
helt ljust på graven och så ville Anna sjunga för henne nu när vi var
ensamma och det var mörkt, hon tyckte vi skulle sjunga "Ja må hon leva"
för det är just det vi vill, så det gjorde vi och så sa vi grattis på
födelseagen till henne, sjöng en vaggvisa för henne och sedan gick vi
hem.
Nu sover alla andra sedan länge, och snart jag med, det var en väldigt
lång dag, en vädlgit jobbig dag, men även detta år kändes den mer som en
dag vi firade än en dag då vi sörgde, fast sorgen var så närvarande
ändå. Får se hur det är i morgon, offta kommer den stora smällen för mig
efter åt, när man kan slappna av lite mer, fast vem vet, kanske slipper
den i år?
Kaos och sorg
Allt är bara kaos nu, allt är åt helvete fel och inget, absolut inget fungerar längre. Om det någonsin gjort det.
Saga mår fortfarande riktigt dåligt, liiiite bättre blev det i veckan, framför allt med kompisar och i skolan, men i helgen blev det värre igen och i dag är det bara skit det med. Anna är det skit med också, fast i mer bokstavlig mening. Hon började må illa förra helgen, givetvis natten efter jag haft tvätt tid. Hon spydde ner hela sin säng och det var allmänt äkligt lite överallt, jag gick ner tidigt på morgonen, som tur var fans det en tvätt tid ledig direkt på morgonen, gick upp för att hämta tvätten men då hade någon annan börjat tvätta i stället! Blev först mäst förvånad, är andra gången på 8 år som det händer, så det hör ju inte till varnligheterna. Offta är det någon som ringer på och undrar om de kan låna den ena maskinen, torkrummet eller något sådant, och så gör jag med, vi byter lite hit och dit hej vilt, men det fungerar bra. Så jag tänkte att det var någon som tagit fel på dag och skrev en lapp på dörren, men det var det inte, har fått en ny granne på våningen över och hon tyckte minsan att jag inte behövde tvätta så offta, så hon skulle minsan ha den tiden.. lite knäppt då hon själv tecknat tiden efter min, var ju inte så att hon var i akut behov av tvätt tid eller nått. Fick tvätta i en "hemlig" matttvätt maskin som inte centrufugerar i stället och försöka torka duntäcket i badrumet, inte så väldans lätt det heller.
Sedan rullade veckan på, men nu i helgen blev Anna dålig igen, fast denna gång var det min säng som drabbades, jag bara orkade inte, åkte hem med tvätt och sjuka barn till mamma och pappa, fast det gjorde inte så mycket, för mamma var själv redan dålig.Tur att de har två toaletter.
Idag har de varit hemma båda två, väntar bara på att bli sjuk själv.
Jag har mist kollen totalt på mina räkningar, vilka jag betalt och vilka jag inte betalt, orkar inte ta tag i det heller, borde ficka nätbank eller nått, men orkar inte det heller, vill inget alls. Min bostadsbidrags ansökan kom bort hos FK, så jag måste skicka in en ny och jag får inget för jannuari och februari, och har jag otur inget för mars heller. Och otur brukar jag ha. Blir så trött på det, är alltid en massa sådant som krånglar, och inte heller det orkar jag ta tag i. Utan bostadsbidraget halkar jag ännu längre efter, och får ännu sämre koll på räkningarna, jag som var i kapp med allt i sommras då jag fick pengar efter morfar, har ju kvar pengar, hade jag bara orkat samman ställa vad det är som skall betalas hade jag ju kunnat gjort det och sluppit stressen för det, men jag orkar inte. (ja, jag är lite väl tjatig idag).
Idag har både Anna och Saga varit hemma, Anna är fortfarande dålig och Saga säger att hon mår illa och jag tror henne, fast det är kanke lika mycket psykiskt som fysiskt.
Var och betalade en annons till Tellas tvåårs dag på onsdag, hade blivit något fel och de hade skrivit fakturan i hennes namn i stället, kändes bara så fel, inte 17 kan man debitera ett dött spädbarn för en minnes annons väl? De sa att man alltid skriver namnet i början på odern, och att det ibland blir fel. Nu är det ju ändå jag som betalar, men tänk om det hade varit tex en grattis annons för mormor, hur kul är det för det lilla barnet att få en räkning i födelsedags present? Dumt system tycker i alla fall jag. Å andra sidan är jag hyper känslig just nu, tål aboslut inget alls. Grät hela vägen till stortroget där jag skulle betala den och grät hela vägen hem, folk tittar på mig då jag gråter och då gråter jag ännu mer, grät mig igenom ett besök på hemköp också, när jag skulle stoppa ner brödet i kassen så var det inte ordentligt tillslutet, var sådant där färdiskivat så det flög brödskivor över hela golvet. Släpte skiten, tog min kasse och gick, kanske dumt, men jag struntar i det just nu, ville bara komma hem.
Har igentligen inte råd att köpa färdigmat, men orkar inte laga något heller, så det blev pizza i dag, bråkade med tjejerna innan, sa att vi skulle äta fiskpinnar idag, men ändrade mig och ville överaska dem när jag kom hem. Men det blåste så mycket, och jag kunde bara hålla pizzorna med ena handen då jag hade fler kassar och en cykel att hålla med den andra, helt plösligt blåste det till ordentligt och pizzorna flög ut i gatan. Som tur var ramlade de inte ur sina kartonger, men de blev lite tillknycklade. Började så klart gråta över det med.
Kom hem och tjejerna blev först jätte glada, men så bad jag Saga att hämta en kniv att dela med, då blev hon sur och vände sig väldigt demonstrativt om, med ena armen i en svepande rörelse, hon lyckades putta till ena pizzan så den for i väg och välte ett glas med saft som välte ut över min fotölj, mitt ben och halva golvet. Och jag blev jätte arg, skrek något dumt åt henne, hon skrek något dumt tillbaks, jag satte mig bara på golvet och stor tjöt, hon satt i köket och grät lika mycket hon och Anna sprang omkring och försökte torka och skälla på Saga för att jag blev så ledsen.
Samlade mig någorlunda och gick ut till Saga i köket, satt med henne i knät en lång stund, sedan fick jag trösta Anna som var ledsen för att jag var ledsen och för att Saga kallat henne tjockis och för att allt bara är fel, fel, fel.
Och så håller vi på, jag bara gråter, gråter och gråter och sedan orkar jag inget göra, bara fryser hela tiden. Saga hon gråter lika mycket med, då hon inte istället blir arg, fast då blir hon ledsen och gråter istället igen. Och Anna hon försöker trösta och skälla på ömsom mig för att jag är dum mot Saga, ömsom Saga för att hon är dum mot mig, och där i mellan gråter hon med. Och nu gråter hon för att hon är sjuk och inte hinner köpa någon present till Tella, jag har köpt från oss alla tre, men hon tycker det är viktigt att det är från henne själv.
Saga har åter börjat titta på katastrof program, dessa när de spelar upp en värklig olycka och hur personen sedan blir räddad, särkskilt dem där det är små barn med fastnar hon för, hon kan titta på dessa program hur mycket som hälst (undra hur många sådana det fins igentligen, massor käns det som.) och var ända gång så berättar hon vad föräldrarna gör fel och att vi aldirg hade gjort så med Tella och sedan gråter hon, över att Tella är död och över att det fins föräldrar som ger sina småbarn jordnötter och låter dem leka själva brevid sjöar och pooler men som ändå får ha kvar sina barn, över livets orättvisor i sin alldra mäst grundläggande och enklaste form. I dag var det föresten nyheterna och något inslag om GBS som upprörde henne, för hon vet att jag fick medecin för det när jag väntade Tella. Och jag håller med henne i hennes upprördhet, om man råkar ut för "allt" och lyckas förebygga det/upptäka det i tid, om man lyckas undan röja vad man tror är alla faror, vad 17 måste man då komma på ännu ett sätt att ta livet av ett litet barn på, det käns bara så otroligt orättvist och fel.
Jag har av någon knäpp anlednign sagt att jag skall jobba på onsdag, men att jag inte kommer på torsdag, men hur skall jag orka, hur skall jag kunna gå dit på onsdag?
Nu låter jag mina stora tjejer själva avgöra om de vill till skolan eller ej (förutsatt att de blir friska fysiskt) fram till torsdag, då skall vi vara ute hon mamma och pappa, jag tror vi alla tre behöver bara få vara ifred, gräva ner oss i deras bäddsoffa och komma fram när det inte fins några fler tårar att gråta mer. Och jag kan fortfarande inte fatta att tiden bara fortsätter att gå, att resten av värden fortsätter som innan, jag hinner inte alls med....
Tror jag har bestämt mig nu...
ang gravsten till Tella, hittade ett företag som gör emaljerade skyltar,
eller rättare sagt, som beställer sådana. Igentligen är de dörrskylltar för
utomhusbruk, i ganska tjockt gjutjärn med emalj på alla sidor, fans vissa
fasta former och symboler, men hon som har affären (Hökeriet på lilla torg i
Malmö om någon känner till det) skulle höra med dem om de kan göra annat,
hon trodde det, men att det skulle kosta en del. Den största skylt de gjorde
kostande 2300 kr, så stor vill jag inte ha Tellas, så jag tänker att det
hade kanske kostat runt 5000 att få en helt personlig, eller vad tror ni,
mer än dubbelt så mycket än det dyraste "färdiga" alternativet borde det väl
inte gå på? Men å andra sidan seplar det ingen roll, har pengar jag ärvt av
morfar och de är i första hand vigda åt en sten till Tella. Tänkte sedan
fästa plattan i en sten, vet ett stenhuggeri som gör det och det skulle bara
kosta ett per tusen, så det käns som om det kommer lösa sig, blir kankse
inte ens dyrare än en varnlig gravsten?
Tänkte i alla fall ha själva plattan i form av en blomma, med gula blad och
vit mitt, och i mitten vill jag att texten skall stå.
Har velat fram och tillbaks så länge, vill ha något personligt, men det är
svårt, och all text som står på en sten, om så bara ett namn och datum, blir
så väldigt stark när det är ett barn som ligger där, har tittat på
kyrkogårdar en del och man rörs väldigt mycket av just barngravstenar, tror
alla gör det, även de som inget barn har mist.
Så här tänkte jag i alla fall texten;
" Vår lilla flicka
TELLA
Maria Isolde
Brändström
*22/3 2004
+22/3 2004
Du fattas oss!"
Tänkte att den översta och understa raden blir böjd efter blommansmitts form
och att mellan namn och datum är lite mindre stil än Tella.
Vad tror ni, kan det bli bra?
Vill få en sten till henne nu, käns som om det är högtid nu.
För övrig har jag väldigt svårt att skriva något alls just nu, känns inte
som om jag har några ord kvar, allt käns bara jobbigt och svårt, förra året
var jag så orolig inför hennes ettårs dag, i år är den oron borta, nu fins
det bara sorg, så otroligt mycket sorg.
eller rättare sagt, som beställer sådana. Igentligen är de dörrskylltar för
utomhusbruk, i ganska tjockt gjutjärn med emalj på alla sidor, fans vissa
fasta former och symboler, men hon som har affären (Hökeriet på lilla torg i
Malmö om någon känner till det) skulle höra med dem om de kan göra annat,
hon trodde det, men att det skulle kosta en del. Den största skylt de gjorde
kostande 2300 kr, så stor vill jag inte ha Tellas, så jag tänker att det
hade kanske kostat runt 5000 att få en helt personlig, eller vad tror ni,
mer än dubbelt så mycket än det dyraste "färdiga" alternativet borde det väl
inte gå på? Men å andra sidan seplar det ingen roll, har pengar jag ärvt av
morfar och de är i första hand vigda åt en sten till Tella. Tänkte sedan
fästa plattan i en sten, vet ett stenhuggeri som gör det och det skulle bara
kosta ett per tusen, så det käns som om det kommer lösa sig, blir kankse
inte ens dyrare än en varnlig gravsten?
Tänkte i alla fall ha själva plattan i form av en blomma, med gula blad och
vit mitt, och i mitten vill jag att texten skall stå.
Har velat fram och tillbaks så länge, vill ha något personligt, men det är
svårt, och all text som står på en sten, om så bara ett namn och datum, blir
så väldigt stark när det är ett barn som ligger där, har tittat på
kyrkogårdar en del och man rörs väldigt mycket av just barngravstenar, tror
alla gör det, även de som inget barn har mist.
Så här tänkte jag i alla fall texten;
" Vår lilla flicka
TELLA
Maria Isolde
Brändström
*22/3 2004
+22/3 2004
Du fattas oss!"
Tänkte att den översta och understa raden blir böjd efter blommansmitts form
och att mellan namn och datum är lite mindre stil än Tella.
Vad tror ni, kan det bli bra?
Vill få en sten till henne nu, käns som om det är högtid nu.
För övrig har jag väldigt svårt att skriva något alls just nu, känns inte
som om jag har några ord kvar, allt käns bara jobbigt och svårt, förra året
var jag så orolig inför hennes ettårs dag, i år är den oron borta, nu fins
det bara sorg, så otroligt mycket sorg.
Nu är jag arg!
Eller ja, riktigt ordentligt förbannad! Och ledsen.
Saga har varit knepig de senaste veckorna, varit små sur, lätt irriterad och
allmänt gnällig, bråkat med mig och med Anna mer än någonsin förrut och det
har varit en del små bråk i skolan med, hon har vägrat att lyssna på
fritidspersonalen (vilket jag iofs inte tycker är så jätte konstigt, har
skrivit om det förut) och den senaste veckan har hon dessutom varit lite små
dum mot sina kompisar, inte utalat elak, men små sur, och när de gått hem/ hon
komit hem så har hon klagat och gnällt på den en massa (vilket jag inte tycker
är ok när de inte gjort henne något alls.) Helgen som var blev allt mycket
värre, dessutom har hon varit så ledsen, inte de varnliga krokodil tårarna som
hon kan ta till när hon inte får som hon vill, utan riktigt, riktigt ledsen, i
dag har varit jätte jobbig, när Anna hann före henne upp till toppen av ett
klätter nät i folketspark blev hon så ledsen att hon inte kunde klättra ner,
satt bara i nätet och grät så hon nästan tappade andan, samma sak när vi
skulle gå och handla, det har inte gått att prata med henne heller, hon bara
gråter eller slåss.
När jag lämnade henne på dansen så sa hon plötsligt att hon mådde illa och
inte ville vara med, jag sa att vi kunde cykla hem istället då, men då kunde
vi inte åka och bada i morgon som vi tänkt om hon mådde så dåligt ( de har
studie dag i morgon.)Då blev hon arg, skrek åt mig att hon hatar mig och att
jag bara tvingar henne att göra en massa saker hon inte vill och en massa
annat dumt, blev riktigt ledsen på henne.
Åkte hem och satte mig och funderade om det var något särskilt som hänt den
senaste tiden, det ända jag kunde komma på var att hennes pappa ringt ovanligt
ofta och mycket och att Saga inte velat träffa honom, han har svikit henne så
många gånger innan, så jag tycker inte det är så konstigt att hon tröttnat.
När jag hämtade henne var hon jätte glad och lekte med en kompis, jag frågade
henne hur det varit, kul sa hon.
Försökte prata med henne om hur det varit idag men hon pratade bara om en
massa annat, var återigen sur och tvär. Frågade henne om det var något som var
jobbigt med pappa och då bara sjönk hon ihop, kunde inte stå upp ens, jag fick
sitta med henne i knät ute på trottoaren medans hon bara grät och grät, tog en
lång stund innan hon lugnat sig så mycket att jag kunde förstå vad hon sa.
Hennes pappa skall ju få ett barn till och detta pratar han en massa om, och
Saga tycker det är jätte jobbigt, jag trode hon mäst tyckte det var kul, men
så var det alltså inte, hon tycker bara det är hemskt och vill inte alls.
Hennes pappa har dessutom sagt till henne att hon inte skall bry sig om Tella,
för hon var ingen riktig syster ( de är ju "bara" halvsystrar) och det är
mycket bättre med en lillebror än en lillasyster.
Saga vill inte ha något syskon alls just nu, hon vill byta ut lillebror mot
Tella och idag hoppades hon att pappa skulle dö så hon slapp honom.
Jag blir så ledsen för hennes skull, hon har det jobbigt nog som det är, inte
behöver någon komma och göra det ännu värre, fattar inte hur han kan vara så
elak, att han inte fattar att han gör illa Saga. Har pratat med henne en massa
nu i kväll och lovat att hon inte behöver prata med pappa mer om hon inte
vill, skall säga åt honom att sluta ringa en massa nästa gång han hör av sig,
hon skall inte behöva må dåligt av att ha kontakt med honom, då har hon det
bättre utan. Kansek käns det lättare när lillebror väl är född, vi får väl se,
men han måste börja respektera att det är Saga som bestämmer över hur och när
de skall träffas, inte han.
Saga har varit knepig de senaste veckorna, varit små sur, lätt irriterad och
allmänt gnällig, bråkat med mig och med Anna mer än någonsin förrut och det
har varit en del små bråk i skolan med, hon har vägrat att lyssna på
fritidspersonalen (vilket jag iofs inte tycker är så jätte konstigt, har
skrivit om det förut) och den senaste veckan har hon dessutom varit lite små
dum mot sina kompisar, inte utalat elak, men små sur, och när de gått hem/ hon
komit hem så har hon klagat och gnällt på den en massa (vilket jag inte tycker
är ok när de inte gjort henne något alls.) Helgen som var blev allt mycket
värre, dessutom har hon varit så ledsen, inte de varnliga krokodil tårarna som
hon kan ta till när hon inte får som hon vill, utan riktigt, riktigt ledsen, i
dag har varit jätte jobbig, när Anna hann före henne upp till toppen av ett
klätter nät i folketspark blev hon så ledsen att hon inte kunde klättra ner,
satt bara i nätet och grät så hon nästan tappade andan, samma sak när vi
skulle gå och handla, det har inte gått att prata med henne heller, hon bara
gråter eller slåss.
När jag lämnade henne på dansen så sa hon plötsligt att hon mådde illa och
inte ville vara med, jag sa att vi kunde cykla hem istället då, men då kunde
vi inte åka och bada i morgon som vi tänkt om hon mådde så dåligt ( de har
studie dag i morgon.)Då blev hon arg, skrek åt mig att hon hatar mig och att
jag bara tvingar henne att göra en massa saker hon inte vill och en massa
annat dumt, blev riktigt ledsen på henne.
Åkte hem och satte mig och funderade om det var något särskilt som hänt den
senaste tiden, det ända jag kunde komma på var att hennes pappa ringt ovanligt
ofta och mycket och att Saga inte velat träffa honom, han har svikit henne så
många gånger innan, så jag tycker inte det är så konstigt att hon tröttnat.
När jag hämtade henne var hon jätte glad och lekte med en kompis, jag frågade
henne hur det varit, kul sa hon.
Försökte prata med henne om hur det varit idag men hon pratade bara om en
massa annat, var återigen sur och tvär. Frågade henne om det var något som var
jobbigt med pappa och då bara sjönk hon ihop, kunde inte stå upp ens, jag fick
sitta med henne i knät ute på trottoaren medans hon bara grät och grät, tog en
lång stund innan hon lugnat sig så mycket att jag kunde förstå vad hon sa.
Hennes pappa skall ju få ett barn till och detta pratar han en massa om, och
Saga tycker det är jätte jobbigt, jag trode hon mäst tyckte det var kul, men
så var det alltså inte, hon tycker bara det är hemskt och vill inte alls.
Hennes pappa har dessutom sagt till henne att hon inte skall bry sig om Tella,
för hon var ingen riktig syster ( de är ju "bara" halvsystrar) och det är
mycket bättre med en lillebror än en lillasyster.
Saga vill inte ha något syskon alls just nu, hon vill byta ut lillebror mot
Tella och idag hoppades hon att pappa skulle dö så hon slapp honom.
Jag blir så ledsen för hennes skull, hon har det jobbigt nog som det är, inte
behöver någon komma och göra det ännu värre, fattar inte hur han kan vara så
elak, att han inte fattar att han gör illa Saga. Har pratat med henne en massa
nu i kväll och lovat att hon inte behöver prata med pappa mer om hon inte
vill, skall säga åt honom att sluta ringa en massa nästa gång han hör av sig,
hon skall inte behöva må dåligt av att ha kontakt med honom, då har hon det
bättre utan. Kansek käns det lättare när lillebror väl är född, vi får väl se,
men han måste börja respektera att det är Saga som bestämmer över hur och när
de skall träffas, inte han.
Första riktiga dagen
Var i väg i dag på första "riktiga" arbets prövnings dagen, var där i fredags,
men då var det mer för att titta runt och prata lite. Har fortfarande ont av
tanden, feber med, i natt gav jag upp och försökte sova sittandes, det går
bara inte att ligga mer (men tandläkaren tycker jag skall avvakta en dag till,
tycker det borde ha hjälpt nu, tyckte ju att det blev bättre, men det var
kanske inbillning?), men jag var ju hemma med Saga förra veckan, kan liksom
inte vara hemma igen, kommer aldrig i gång i så fall.
Lite dumt var det att börja i dag, för min handledare, klassföreståndaren, är
ledig på onsdagar, var lite nervös hur det skulle gå, men hade tur.
De har normalt sätt en annan lärare + fritids pedagog och elevasistent på
onsdagarna, dvs väldigt mycket folk där, men i dag var den läraren sjuk, de
skulle bygga modeller av sina rum och både fritidspedagogen och assistenten är
totalt opyssliga, tydligen är klassföreståndaren det med, vilket passade mig
utmärkt, har svart bälte i pyssel (om det nu funnits *s*) Och när någon annan
står handfallen så vaknar någon innom mig, jag tycker nog helt enkelt om att
leda och bestämma, fick dem att leta fram annan, tjockare kartong, typlappar,
sytråd, trä bitar från slöjden, stål tråd, rättsorts lim (de stackars barna
hade fått limma allt med limstift, vilket lyft textil och trä lim var för
dem!) osv. Och barna insåg ganska så omgående att det var jag som hade koll på
hur man syr kuddar, gör miniatyr gardinstänger mm. Hade massor att göra och
hade riktigt kul, och de andra vuxna var värkligen glada att ha mig där,
vilket givetvis kändes bra. Går bara tre timmar tre dagar i veckan, och det är
nog rätt lagom för mig just nu, känner att jag är helt slut i huvudet bara av
det lilla, men det käns bra att gå dit i morgon igen, och barna ville inte
att jag skulle gå, kom och kramades när jag sa hejdå, sådant käns alltid bra.
Men vad jobbigt det är, varje liten sak, bara att få iväg mina egna barn på
morgonen, bara att komma dit i tid och vara där en liten, liten stund som tre
timmar är, allt sådant är så svårt. Hela livet är svårt. När Tella just dött
var det många som sa till mig att de inte hade orkat med det, att de hade dött
om deras barn dog. Nu är det ju inte så, man dör inte av att ens barn dör, men
det är inte långt i från, och man får värkligen kämpa för även det alldra mäst
vardagliga skall fungera. Och Tella fins där alltid, hon är alltid en av mina
tjejer, ett av mina barn och skanaden fins där för alltid.
men då var det mer för att titta runt och prata lite. Har fortfarande ont av
tanden, feber med, i natt gav jag upp och försökte sova sittandes, det går
bara inte att ligga mer (men tandläkaren tycker jag skall avvakta en dag till,
tycker det borde ha hjälpt nu, tyckte ju att det blev bättre, men det var
kanske inbillning?), men jag var ju hemma med Saga förra veckan, kan liksom
inte vara hemma igen, kommer aldrig i gång i så fall.
Lite dumt var det att börja i dag, för min handledare, klassföreståndaren, är
ledig på onsdagar, var lite nervös hur det skulle gå, men hade tur.
De har normalt sätt en annan lärare + fritids pedagog och elevasistent på
onsdagarna, dvs väldigt mycket folk där, men i dag var den läraren sjuk, de
skulle bygga modeller av sina rum och både fritidspedagogen och assistenten är
totalt opyssliga, tydligen är klassföreståndaren det med, vilket passade mig
utmärkt, har svart bälte i pyssel (om det nu funnits *s*) Och när någon annan
står handfallen så vaknar någon innom mig, jag tycker nog helt enkelt om att
leda och bestämma, fick dem att leta fram annan, tjockare kartong, typlappar,
sytråd, trä bitar från slöjden, stål tråd, rättsorts lim (de stackars barna
hade fått limma allt med limstift, vilket lyft textil och trä lim var för
dem!) osv. Och barna insåg ganska så omgående att det var jag som hade koll på
hur man syr kuddar, gör miniatyr gardinstänger mm. Hade massor att göra och
hade riktigt kul, och de andra vuxna var värkligen glada att ha mig där,
vilket givetvis kändes bra. Går bara tre timmar tre dagar i veckan, och det är
nog rätt lagom för mig just nu, känner att jag är helt slut i huvudet bara av
det lilla, men det käns bra att gå dit i morgon igen, och barna ville inte
att jag skulle gå, kom och kramades när jag sa hejdå, sådant käns alltid bra.
Men vad jobbigt det är, varje liten sak, bara att få iväg mina egna barn på
morgonen, bara att komma dit i tid och vara där en liten, liten stund som tre
timmar är, allt sådant är så svårt. Hela livet är svårt. När Tella just dött
var det många som sa till mig att de inte hade orkat med det, att de hade dött
om deras barn dog. Nu är det ju inte så, man dör inte av att ens barn dör, men
det är inte långt i från, och man får värkligen kämpa för även det alldra mäst
vardagliga skall fungera. Och Tella fins där alltid, hon är alltid en av mina
tjejer, ett av mina barn och skanaden fins där för alltid.
tand ont
Har så inni ******* ONT i min tand, eller nej, där min tand satt. Var och drog
ut en tand i onsdags, var av det mer envisa och dessutom trasigare sorten, så
tandläkaren fick dela den och ta ut den i etapper, tog 1½ timme. Har skavsår
på kinden vid mungipan efter tång mm de hade i munnen på mig, och nu gör det
bara ont, ont, ont. Var tydligen ett gränsfall, de var oroliga för att den
inte skulle gå att få ut på varnligt vis utan behöva opereras ut, skulle
kostat 2000 kr till + varit klart jobbigare efter åt, så det är jag iofs glad
att jag sluppit. Han (tandläkaren) sa att det antagligen skulle göra
ordentligt ont i tre fyra dagar, har gått drygt fyra nu, och det blir bara
värre och värre, har feber och är aldels svullen, ont upp i örat och det
trycker under ögat, inget skönt alls. Ringde och pratade med jortandläkaren i
förmidags, men de hade inte tid att ta mig, tycket inte det var så akut att
jag inte kunde vänta till i morgon, men jag håller inte med. Har tagit vad jag
har hemma i smärtstillande, men det hjälper ju inte en jotta, det bara värker
och dunkar, är jättet tött, men det går om möjligt ännu ondare när jag lägger
mig ner.
Tandläkaren sa att jag skulle höra av mig om det belv svullet eller om jag
fick feber, så han misstänkte väl att det kunde bli inflamerat, är bara så
typiskt att man skall få så ont just en helg. Och så kommer det ner massa skit
i hålet hela tiden, är i under käken, vet inte om jag skall pilla bort det
(gör ont bara att tänka på det) eller om jag skall låta det vara (kanske gör
inflamationen värre?) Tandläkaren valde att inte sy, han var lite tveksam
först, men det blödde inte så mycket och så kan man tydligen få ont senare av
ärren om man syr i munnen, men det kanske man skulle gort i alla fall?
Äh, jag bara gnäller och svamlar, men ont har jag och jobbigt är det. Någon
som har en mirakel kur mot tand ont, vill kunna få sova lite i natt? (sov inte
mycket alls i natten som gick.)
ut en tand i onsdags, var av det mer envisa och dessutom trasigare sorten, så
tandläkaren fick dela den och ta ut den i etapper, tog 1½ timme. Har skavsår
på kinden vid mungipan efter tång mm de hade i munnen på mig, och nu gör det
bara ont, ont, ont. Var tydligen ett gränsfall, de var oroliga för att den
inte skulle gå att få ut på varnligt vis utan behöva opereras ut, skulle
kostat 2000 kr till + varit klart jobbigare efter åt, så det är jag iofs glad
att jag sluppit. Han (tandläkaren) sa att det antagligen skulle göra
ordentligt ont i tre fyra dagar, har gått drygt fyra nu, och det blir bara
värre och värre, har feber och är aldels svullen, ont upp i örat och det
trycker under ögat, inget skönt alls. Ringde och pratade med jortandläkaren i
förmidags, men de hade inte tid att ta mig, tycket inte det var så akut att
jag inte kunde vänta till i morgon, men jag håller inte med. Har tagit vad jag
har hemma i smärtstillande, men det hjälper ju inte en jotta, det bara värker
och dunkar, är jättet tött, men det går om möjligt ännu ondare när jag lägger
mig ner.
Tandläkaren sa att jag skulle höra av mig om det belv svullet eller om jag
fick feber, så han misstänkte väl att det kunde bli inflamerat, är bara så
typiskt att man skall få så ont just en helg. Och så kommer det ner massa skit
i hålet hela tiden, är i under käken, vet inte om jag skall pilla bort det
(gör ont bara att tänka på det) eller om jag skall låta det vara (kanske gör
inflamationen värre?) Tandläkaren valde att inte sy, han var lite tveksam
först, men det blödde inte så mycket och så kan man tydligen få ont senare av
ärren om man syr i munnen, men det kanske man skulle gort i alla fall?
Äh, jag bara gnäller och svamlar, men ont har jag och jobbigt är det. Någon
som har en mirakel kur mot tand ont, vill kunna få sova lite i natt? (sov inte
mycket alls i natten som gick.)