katarina76 -Om att överleva ett barns död.

Odret denna gång var HOPP och det var ett ovanligt passande ord. För hopp är något jag behöver nu.
Idag var sista gången jag gick till bildterapin, sorgligt och jobbigt. Har gått där så länge, fyra år, och det är den första hjälp jag fått som värkligen har hjälpt. Nu får jag fixa det här själv, så gott jag kan. Livet alltså. Och det är rätt jobbigt många gånger. Sagas lärare ringde, hon hade varit totalt omöjlig i skolan idag, agressiv och elak mot sin fröken på ett sätt hon aldrig varit med om, hon hade totalvägrat gå till läxhjälpen men som tur var fick de dit henne ändå, och hon tyckte om att vara där, så jag hoppas det ordnar sig nästa vecka. Lucia träningen blev hon utslängd från då hon uppförde sig så illa, fröken var tveksam till att låta henne vara med på torsdag, sådant gör ont även i ett mamma hjärta. Med Anna är det rätt mycket också, fast typiska tonårssaker, hon växlar mellan kramgo jätte bäbis och uppkäftig rebell, men det är väl så det skall vara. Pappa har lovat att gå till tandläkaren med Saga i morgon, hon har missat flera tider tidigare och jag skriver ett matte test just då så jag kan värkligen inte. Och jag känner att jag har dålig koll på matten, eller ja, under lektionerna fungerar det hur bra som hälst, men när jag tittar i kompendiet så förstår jag inte ett jotta käns det som. Men det skall väl gå det med.
Nu till LO:en, som jag tycker om.
Texen är svår läst, så jag skriver den här i stället,
"Med Tella kom hoppet. Hoppet om ett bättre liv, ett annat liv, ett liv som skulle vara enklare att leva.
Och med Tella dog hoppet.
Att leva utan hopp, utan tro på en framtid, utan något att kömpa för och utan att riktigt vilja går inte, inte i längden. man kan överleva en tid, men sedan måste man välja. Välja att leva vidare eller inte, och för att orka göra det valet, för att välja livet måste det finnas hopp. Idag försöker jag, jag har valt att fortsätta leva, i alla fall en tid till, och då måste jag ockås försöka hitta det hoppet, den tron på framtiden som gör att jag orkar vidare. Jag kämpar och jag försöker, jag tvivalar ibland -ofta.
Men det fins där ändå rätt ofta.
Hoppet om livet."

Ordet var längtar och då blev temat för min LO lätt!

Givetvis kom en extrautmaning då jag är hemma hos mamma och pappa, illamående och magsjk desstuom, men jag hänger på ändå :)
Färger blev konstiga och avfotograferingen dålig (får fixa då jag kommer hem), men det är en LO om Annas intresse för korthusbyggande.