katarina76 -Om att överleva ett barns död.

Eller ja, riktigt ordentligt förbannad! Och ledsen.
Saga har varit knepig de senaste veckorna, varit små sur, lätt irriterad och
allmänt gnällig, bråkat med mig och med Anna mer än någonsin förrut och det
har varit en del små bråk i skolan med, hon har vägrat att lyssna på
fritidspersonalen (vilket jag iofs inte tycker är så jätte konstigt, har
skrivit om det förut) och den senaste veckan har hon dessutom varit lite små
dum mot sina kompisar, inte utalat elak, men små sur, och när de gått hem/ hon
komit hem så har hon klagat och gnällt på den en massa (vilket jag inte tycker
är ok när de inte gjort henne något alls.) Helgen som var blev allt mycket
värre, dessutom har hon varit så ledsen, inte de varnliga krokodil tårarna som
hon kan ta till när hon inte får som hon vill, utan riktigt, riktigt ledsen, i
dag har varit jätte jobbig, när Anna hann före henne upp till toppen av ett
klätter nät i folketspark blev hon så ledsen att hon inte kunde klättra ner,
satt bara i nätet och grät så hon nästan tappade andan, samma sak när vi
skulle gå och handla, det har inte gått att prata med henne heller, hon bara
gråter eller slåss.
När jag lämnade henne på dansen så sa hon plötsligt att hon mådde illa och
inte ville vara med, jag sa att vi kunde cykla hem istället då, men då kunde
vi inte åka och bada i morgon som vi tänkt om hon mådde så dåligt ( de har
studie dag i morgon.)Då blev hon arg, skrek åt mig att hon hatar mig och att
jag bara tvingar henne att göra en massa saker hon inte vill och en massa
annat dumt, blev riktigt ledsen på henne.
Åkte hem och satte mig och funderade om det var något särskilt som hänt den
senaste tiden, det ända jag kunde komma på var att hennes pappa ringt ovanligt
ofta och mycket och att Saga inte velat träffa honom, han har svikit henne så
många gånger innan, så jag tycker inte det är så konstigt att hon tröttnat.
När jag hämtade henne var hon jätte glad och lekte med en kompis, jag frågade
henne hur det varit, kul sa hon.
Försökte prata med henne om hur det varit idag men hon pratade bara om en
massa annat, var återigen sur och tvär. Frågade henne om det var något som var
jobbigt med pappa och då bara sjönk hon ihop, kunde inte stå upp ens, jag fick
sitta med henne i knät ute på trottoaren medans hon bara grät och grät, tog en
lång stund innan hon lugnat sig så mycket att jag kunde förstå vad hon sa.
Hennes pappa skall ju få ett barn till och detta pratar han en massa om, och
Saga tycker det är jätte jobbigt, jag trode hon mäst tyckte det var kul, men
så var det alltså inte, hon tycker bara det är hemskt och vill inte alls.
Hennes pappa har dessutom sagt till henne att hon inte skall bry sig om Tella,
för hon var ingen riktig syster ( de är ju "bara" halvsystrar) och det är
mycket bättre med en lillebror än en lillasyster.
Saga vill inte ha något syskon alls just nu, hon vill byta ut lillebror mot
Tella och idag hoppades hon att pappa skulle dö så hon slapp honom.
Jag blir så ledsen för hennes skull, hon har det jobbigt nog som det är, inte
behöver någon komma och göra det ännu värre, fattar inte hur han kan vara så
elak, att han inte fattar att han gör illa Saga. Har pratat med henne en massa
nu i kväll och lovat att hon inte behöver prata med pappa mer om hon inte
vill, skall säga åt honom att sluta ringa en massa nästa gång han hör av sig,
hon skall inte behöva må dåligt av att ha kontakt med honom, då har hon det
bättre utan. Kansek käns det lättare när lillebror väl är född, vi får väl se,
men han måste börja respektera att det är Saga som bestämmer över hur och när
de skall träffas, inte han.