Sjukvården i Malmö är lite lustig ibland...

Nu har det gått lite mer än tre veckor sedan Saga föll och slog sig rätt illa, kontakten med tandläkaren fungerar bra och hon äter lite mer nu, men hon är långt i från helt ok. Hon har ont i huvudet och nacken nästan hela tiden, blir yr av och till och är väldigt trött, hon orkar inte leka så mycket med kompisar, i fredags fick hon prova att rida igen, jätte kul tyckte hon, men efter 20 minuter så var det hel stopp, som tur är känner hon det ju själv och säger till när det är dags att sluta, så det är ju inte bara när det är tråkiga saker hon inte orkar.
Tandläkaren har sagt att han tycker att en käkspecialist borde titta på henne, annars är det ju dem som tar hand om käkproblm med, men han känner att han inte kan tillräkligt mycket, och jag tycker själv att någon borde följa upp henne lite, det blir ju tyvärr ofta så att patienter bara släpps när de skrivs ut från en avdelning.
Ringde till VC igår, de ville inte ta emot henne om hon inte har en remis+jornaler från avdelningen, annars får hon stå i varnlig kö (ca 3-6 veckor) och så får de göra en egen utredning (förstår inte riktigt varför men, men.) Jag ringde till avdelningen och fick prata med en sköterska som talade om att det var avdelningen jag hamnat på, tog en fem minuter eller så bara att få henne att förstå att Saga varit inskriven hos dem, sedan kallade hon på en annan sköterska (som tuggade tuggumi i telefon, något jag kan störa mig rejält på när det är i mer ofentliga sammanhang.) som sa att hon inget viste och inte kunde hjälpa mig och att jornalerna inte fans hos dem. Jag frågade var de har dem då, men det viste hon inte, kankse i ett arkiv (så långt kunde jag gissa själv), så jag undrade vem jag skulle prata med i stället, men det viste hon inte heller.
Jag föreslog en läkare kanske, kanske tom den som skrev ut Saga? Men hon viste inte vem det kunde vara och inte heller hur man tog reda på det (jag kunde varit "snäll" och berättat för henne att hon kunde ha slagit på datorn, loggat in med sitt andvändar namn, sökt på Sagas personnummer och sedan på avdelnings koden, så skall där finnas både hennes jornal och en sammanfattning med hänvisning till senast behandlande läkare, men jag orkade inte riktigt, kändes inte som om det skulle ge så mycket att diskutera vidare med henne.)
Hon tyckte jag skulle ringa till kiurgen, jag frågade vilken av dem hon mende, någon motagning trodde hon (ja, även det förstår tom jag.)
Jag frågade vilken av de olika kiurgerna hon trodde, det fins ju flera, och hon sa att det inte var medicin avdelningen i alla fall (nej, självklart inte.) Jag frågade om det kunde vara öron/näsa/hals, men nej, det kunde det inte vara, men hon trodde att det kanske kunde vara ortopeden (jag orkade inte riktigt förklara för henne vad man gör där, ibland tar även mitt tålamod slut  ) utan tackade för mig och ringde till växeln i stället.
De undrade ju också vilken kiurg jag ville få numret till, fick till någon form av reception till slut, där de sa att jag hamnat fel och skulle prata med rådgivning i stället.
Inte helt rätt det heller, men där var det i alla fall en dam som dels viste varit jag skulle, dels var tillräkligt angagerad för att leta rätt på en läkare av rätt sort, prata med den och ge Saga en återbesöks tid nästan tisdag *phu*.
Satt i över två timmar i olika telefonköer eller pratandes med mer eller mindre välinfromerade sköterskor, ibland blir jag bara så trött på sjukvården i Malmö.

Men läkaren som den sista sköterskan pratade med var lite bekymrad, han tyckte inte det lät riktigt bra, yrseln kan iofs hålla i sig, och öm i käkarna kan man vara länge efter åt, men nacken och huvudvärken ville han kolla upp ordentligt, är det bara sträckningar och späningar efter dessa som spökar så bör det vara ok till på tisdag (då har det gått över fyra veckor) men det fins en risk att hon skadat sig även där och det oroar mig, just nackskador har en tendens att hålla i sig och det är långt ifrån man alltid blir helt ok igen.
Är väldigt bra på att oroa mig, jag vet, men jag vill bara att hon skall få må bra igen, tycker hon haft och har det jobbigt nog ändå, både med detta och livet i stort, livet är lite orättvist ibland, även när man är liten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback