Bara jobbigt hela tiden...
Är så trött hela tiden, efedinet hjälper inte riktigt käns det som, eller så håller jag på att bli sjuk, eller så är jag bara trött, inte vet jag. I morse, eller ja, i förmidags, var jag så trött att jag inte orkade öppna ögonen ordentligt, kunde inte fokusera blicken när jag väl fick upp dem. Anna satt och pratade en massa, hon sov i soffan för hon var lite rädd för att sova själv då Saga sov över hos en kompis, men jag kunde inte förstå vad hon sa för det mesta, somnade mellan orden och svarade bara osamanhängaden. Såg att TV:en var på men orkade inte stänga av dem. Anna skulle på kalas kl.12, jag hade lovat att göra ett kort, men orkade inte upp fören klockan var elva. Hann göra kortet ändå, men hade velat sova längre. Att man kan bli så otroligt trött, jag förstår det bara inte.
I dag var det backakarnevalen, gick dit med Saga, hon sparkade bollar, kastade bollar, lekte med kompisar och hoppade i hoppborg, tror hon blev nöjd. När vi kom hem var Anna redan hemma, hon sa att grannen över hade sagt att hon var orolig för henne för att hon var så ledsen på mornarna, Anna tyckte det var pinsamt men jag blir mäst arg. Är samma granne som bråkar om tvätt tider och annat dumt, käns som hon alltid letar fel på oss. Fast Anna har fört ett herrans liv på mornarna denna vecka, hon är ockås trött och då blir hon arg och grinig, i fredags fick jag fösa ut henne och hennes saker i trapphuset för att inte själv komma försent till skolan, blir arg på henne, det ända hon skall göra är att ta på sig kläderna och borsta tänderna, frukost får hon i skolan, så jag förstår inte hur det kan ta så otroligt lång tid hela tiden.
Hjälpte till i en annan klass lite gran i fredags, var en spiralbindings maskin de behövde hjälp med, och det gjorde jag ju gärna. Men så var där en kille som jag redan hjälpt och som kom på att han ville ha med fler sidor, det går ju att fixa men är lite jobb med, sa att om han väntade tills de andra fått sina böcker klara så skulle jag se vad jag kunde göra, men då blev han arg och började skrika en massa om att han minsan var först och jag inte hade i hans klass rumm att göra osv. Jag blev förbannad, sa åt honom att sitta ner och jobba med något annat, annars tänkte jag inte hjälpa honom alls. Men han fortsatte, blev lite dumt, kunde inte göra så mycket åt det just då då jag höll på med de andra barnens saker, men bad en lärare föra ut honom därifrån. Det pratades vist lite om detta sedan, att det var bra att jag sagt till, men för mig käns det väldigt självklart, man beter sig inte så helt enkelt.
De senaste dagarna bara gråter jag, har gråtit i skolan med, inte när barna varit där, men under rasterna, stannat kvar i klassrummet och suttit och gråtit, mår inget vidare alls. Saknar min lilla tjej något få fruktansvärt mycket!
I dag var det backakarnevalen, gick dit med Saga, hon sparkade bollar, kastade bollar, lekte med kompisar och hoppade i hoppborg, tror hon blev nöjd. När vi kom hem var Anna redan hemma, hon sa att grannen över hade sagt att hon var orolig för henne för att hon var så ledsen på mornarna, Anna tyckte det var pinsamt men jag blir mäst arg. Är samma granne som bråkar om tvätt tider och annat dumt, käns som hon alltid letar fel på oss. Fast Anna har fört ett herrans liv på mornarna denna vecka, hon är ockås trött och då blir hon arg och grinig, i fredags fick jag fösa ut henne och hennes saker i trapphuset för att inte själv komma försent till skolan, blir arg på henne, det ända hon skall göra är att ta på sig kläderna och borsta tänderna, frukost får hon i skolan, så jag förstår inte hur det kan ta så otroligt lång tid hela tiden.
Hjälpte till i en annan klass lite gran i fredags, var en spiralbindings maskin de behövde hjälp med, och det gjorde jag ju gärna. Men så var där en kille som jag redan hjälpt och som kom på att han ville ha med fler sidor, det går ju att fixa men är lite jobb med, sa att om han väntade tills de andra fått sina böcker klara så skulle jag se vad jag kunde göra, men då blev han arg och började skrika en massa om att han minsan var först och jag inte hade i hans klass rumm att göra osv. Jag blev förbannad, sa åt honom att sitta ner och jobba med något annat, annars tänkte jag inte hjälpa honom alls. Men han fortsatte, blev lite dumt, kunde inte göra så mycket åt det just då då jag höll på med de andra barnens saker, men bad en lärare föra ut honom därifrån. Det pratades vist lite om detta sedan, att det var bra att jag sagt till, men för mig käns det väldigt självklart, man beter sig inte så helt enkelt.
De senaste dagarna bara gråter jag, har gråtit i skolan med, inte när barna varit där, men under rasterna, stannat kvar i klassrummet och suttit och gråtit, mår inget vidare alls. Saknar min lilla tjej något få fruktansvärt mycket!
Kommentarer
Trackback