katarina76 -Om att överleva ett barns död.

Anna mådde fortfarande illa i morse, så hon fick vara hemma, Saga påstod att hon också var sjuk, jag orkade inte tjafta med henne, men jag tror henne inte riktigt. Båda två hemma alltså, Anna så där sur och gnällig bara en halv dålig tjej full med pubertets hormoner kan bli. dvs tjurskallig som få, extremt lättretlig och långsitn- och för det mästa helt utan aning om varför hon är sur eller ledsen eller arg..... jag veeet ju att det är så, att hon inte helt rår över sig själv alla gånger, men det hjälper liksom inte alls mitt i stridens hätta. Käns som vi bråkat hela dagen i dag, men jag mins bara vad ett av bråken handlade om. Och då var det Saga som var den som var väst, letade efter telefonen och hon hade haft den sist, hon hävdade att hon ställt den på bordet, men den var inte där. Men hon vägrade gå med på att den kunde vara någon annan stans, hon hade minsan inte rört den efter åt, var inte hennes fel att den var borta och hon skulle minsan inte leta efter den... inte ens då jag hittade den, under kudden hon halv låg på, kunde hon gå med på att det var hon som lagt den. Och så bråkade vi om vardagsrummet, någon hade byggt en labyrint av vidio fordal över golvet, jag ville att tjejerna skulle plocka bort dem men båda hävdade bestämt att det minsan aaaalllldrig hade rört dem, var minsan inte dom som byggt  labyrinten ( de värkar tro på allvar att jag drabbats av total minnes förlust, alternativt i sömen, gått omkring och byggt med video bands forda.)

Pratade med mamma i telefon, var så himla ledsen, pratade om hur olika människor beter sig när de sörger, har varit så mycket, allt för mycket av just sorg och död i våra liv, orkar inte med det, orkar inte alls.

I natt drömde jag om Tella, drömde om henne som levande, är andra gången sedan hon dog, vi skulle åka buss, tjejerna köpte godis, jag tyckte inte Tella skulle ha det, men hon hade ju blivit galen om de fick något och inte hon, så jag köpte vindruvor, stora gröna, som jag pillade bort skalet på och gav henne, hon mosade dem i handen, rann mellan fingrarna på henne, blev jätte kladdigt, men hon tyckte det var gott. Hade nästan glömmt hur kladdiga 20 månaders barn kan vara.

Var en bra dröm, en så enkelt och så värklig, så skönt att åt minstonde i sömnen för en gångs skull slippa sorgen.

Har huvudvärk, känner mäst för att gå och lägga mig, men det får nog vänta några timmar till, blir alltid så trött när jag gråtit en massa, är trött på att gråta nu.