katarina76 -Om att överleva ett barns död.

I alla fall, fick i väg båda tjejerna på morgonen, inget mer spyende eller illa mående, och tur var det, både för deras del och för min, behövde värkligen få vara ensam lite under dagen. 
Hade del klass (2:or) själv, gick igenom klockan med dem, gillar sådant, käns riktigt bra att sitta där själv med dem, vet inte varför jag är sådan, men kankse är det det att jag inte behöver känna någon osäkerhet över vilken roll jag själv har, har svårt att ta plats, svårt att hävda mig många gånger. Iofs inte så konstigt när man varit osynlig nästan hela livet, inte lätt att bli synlig igen, men jag försöker, jag jobbar på det, och det blir nog bättre.  Blev till frågad om jag kunde komma tidigt på fredag, skulle ju vara ledig då för begravningen, men alla utom jag och en kille som är där ibland skulle på möte, så jag lovade komma, var bara frågan om den första 1½ timmen.
Fast när jag var på väg hem började jag tveka, började bli jobbigt, jätte jobbigt. Ville värkligen inte vara med om ännu en begravning, inte ett till dött barn.
Cyklade till trädgårdsbutiken, de hade formad oasis förut, men nu hade de inte så mycket längre, köpte ett block i alla fall, och papper och stämpel på stämpel huset till ett litet kort till lillebrodern.  Hittade fina band på panduro, gick att skriva på med som tur var. Regnet öste ner och allt blev blött, länge sedan jag blev så genom våt, och allt i kasarna blev blött, pappret låg i dubbla påsar, där den innre var vänt upp och ner, men det blev lite vått i alla fall. Tänkte handla något nyttigt till lunch på AG:s favör, men orkade inte, köpte bara brudslöja där, hittade nejlikor i en blommster affär, värkar vara sesong för dem nu, det var det inte vid Tellas födelsedag, letade mig blå efter dem då. Och rosor blev det, röda liksom nejlikorna. Men regnet blötte upp allt papper runt blommorna, fick stoppa ner dem i kassen från AG:s för att hålla dem samman. Har igentlige inte råd, men det bryr jag mig inte om, köpte en hamburgare på burgerking, fick dubbla kassar där med, men det hjälpte inte, den han bli blöt innan jag kom hem.
Hade tänkt att vila men behövde tvätta och det var ledigt där fram till fyra så jag fick passa på. Lampan var trasig så jag fick palla upp dörren med en trä kloss, annars hade det varit aldles mörkt där inna.
Tänk vad svårt alla sådana där små saker blir när man själv mår dåligt, bara att sammla ihop tvätt och bära ner den var så svårt, allt käns extra tung och bena rör sig inte automatiskt, får tänka vart ända steg och blir så trött av det med.
Hade lovat att titta på skor med Anna och Saga, men de bråkae så mycket så vi kom inte iväg i tid, klockan var nästan sex när vi kom in till stan, Dinsko stängde nästan direkt, han inte titta mycket där alls, fast Anna var inte nöjd med något hon såg så det gjorde kanske inte så mycket, men Wedins var öppet och både jag och Saga hittade skor vi ville ha, Var någon kampanj, köpte man tre saker fick man betala för två, så jag köpte en plånbok till mig själv, min gammla rammlar mynten ur och den är svår att hitta i, är pappas gammla som han köpte i Thailand -88 så den har ju hållit ett tag i alla fall.
Hade sagt att jag ville se hur mycket skorna gick på innan jag bestämde mig för om vi kunde köpa narnia på dvd, men Anna bara tjatade och gnällde och jag bar inte orkade med det, stannade då jag skulle posta ett brev på värnhem och köpte den åt henne, hon blev riktigt glad. Och så köpte jag en kanin till Sagas lille bror (den på kortet nedan), det blev hon glad för också. 
Kom hem alldeles försent, tjejerna fick titta på Narnia halva kvällen medans jag fixade med kort, blommor och kläder till begravningen. Lila byxor och vit tunika till mig, vit skjorta och lila kläning till Saga, blir nog bra. Gick inte och la mig fören efter ett, fast då sov så klart tjejerna sedan länge.
Jenny ringde också, undrade om hon skulle komma över, men jag sa nej, att jag inte orkade, att vi skulle på begravning i dag, och det förstod hon så klart.
Hade nästan trott att det skulle kännas ännu jobbigare framåt kvällen, och det gjorde det ju, det var väldigt, väldigt jobbigt, men inte så svårt som det skulle ha kunnat vara, känner att jag inte kan slappna av, hade behövt det nu. Hade behövt få vara lite ledsen i stället för detta bara jobbiga.

nä, nu orkar jag inte skriva mer, skriver om begravningen i morgon i stället.

så här blev blommorna till begravningen i morgon..

Detta kort och denna kanin skall Sagas lillebror få på begravningen i morgon, isch, jag vill värkligen inte!

Ingen bra dag i dag alls. Var så jätte trött i morse, mådde lite illa dessutom, både Anna och Saga måde fortfarande illa, Anna hade dessutom spytt på kvällen en sväng, så de fick vara hemma. Har aldrig lämnat dem både själva så länge, men det funkade i alla fall bra, jag tror de sov till nio och jag kom ju hem vid tolv.
Skulle till biblioteket med halva klassen, vilket iofs är intressant och roligt, har dessutom inte varit på barnavdelningen sedan de byggde om senast, men jag var bara så trött, trodde jag skulle somna hela tiden vi satt och lyssnade på vad de brättade,  kanske var det luften eller nått, flera av barna var också jätte trötta.  När vi kom tillbaks till skolan hade jag dessutom fått mens, avskyr det värkligen, hatar att få mens, hatar att blöda, tänker hela tiden på när jag vaknade på förlossningen och såg blodet, det som måste ha varit Tellas blod, mins hur jag gick fram till dörren, eller nej, mins att jag var framme vid dörren, att jag tänkte att om jag bara larmar så hinner de inte, var därför jag lämnade sängen, mins ljudet av dörren då jag drog upp den och samtidigt tryckte in larm knappen. Kommer nog aldirg glömma just blodet.

Bild terafeften sa att hon pratat med sjukgymnasten och att jag hade en tid där idag klockan ett, var det fel skulle hon ringa, ingen hade ringt, så jag gick dit, var bara hemma en kort sväng och tittade till tjejerna, köpte med mig baugetter med, Saga hade frågat efter just det.  Men när jag väntat där i 20 minuter och det fortfarande inte kommit någon gick jag hem, kändes rätt trist, hade sätt fram emot att få komma dit en stund, få prata lite, vill ju gå och sjukgymnasten, tror att jag behöver det.   Och sedan skulle jag ringa och boka tid till Annas återbesök. Har hållit på sedan i november, men få aldirg någon tid, de säger bara att de är slut och att jag skall åter komma, är alltid onsdags mornar klockan åtta man skall ringa och boka, men jag kan sällan eller aldirg ringa just då, och sedan är det slut på tider igen. Fattar det inte, när vi var där tittade han bara i kalendern och skrev en tid, hur enkelt som hälst, men i tidsbokningen skall de alltid bråka. Får väl skriva ett brev eller nått i stället, börjar tröttna ordentligt på detta.  Och så var jag och löste ut efedrinet i dag, behöver det värkligen. Sa något i förbifarten om att jag tyckte det var svår med deras rabbat system, för det tycker jag, men då blev apotekren jätte sur och skulle hämta en massa brochsyrer och sa åt mig att jag minsan måste hålla reda på mina kvitton så skulle det vara så enkelt så. Blev så trött på henne, varför sätta i gång och tjata med en kund på det viset, nej, i dag var det inte min dag alls.

I går städade jag på balkongen,har inte andvänt den nästan alls på två sommrar, sommaren -04 låg jag mäst i sängen och grät och förra sommaren fick vi en super grinig granne under som klagar på att det faller ner färg flagor på hennes balkong när vi går på våran balkong (tycker hon kunde gnälla på MKB om det i stället ) och att mina barn låter osv. Men i år tänker jag strunta i henne och vara där så mycket vi känner för, har köpt blommor och tänkt göra riktigt fint där nu i dag. Har stått ett par pappers kassar där hur länge som hälst, har tänkt slänga dem länge, men det har liksom inte blivit av fören i dag. Och då visade det sig givetvis att det inte alls var skräp i dem........
Antagligen är det från Sagas 6 års kalas, måde inte så bra då och panik städade, hävde ner allt smått i kassar och slängde in i garderoben eller ut på balkongen. I kassen låg bla massor av foton, och ni kan ju tänka er hur fina dom är efter nära två år på en balkong. Gick igenom dem och som tur var är nästan alla kopior på foton jag har på annat ställe. Men hittade ett foto från BB med Saga, har saknat dem bilderna och letat som en galning, har bara hittat enstaka av dem. Tur i alla fall att det inte var fler av dem som låg i kassen, men fy vad trist sådant här är..... Och vad dum jag känner mig, riktigt så slarvig brukar jag faktiskt inte vara.

Och på fredag är det begravning, och jag vill värkligen inte gå, det käns så oerhört jobbigt. Både att träffa Sagas pappa, men framför allt att gå på ett barns begravning, är så fel, så fel så fel. Har ju inte gått på någon av alla släktingar som dötts begravningar, mer än Tellas, just för att jag inte orkat, det har blivit för mycket efter Tellas död. Och så blir det just en barn begravning som jag måste gå på, måste ju dit för Sagas skull, och lite för hennes pappas och hans tjejs skull, mins hur mycket det betydde för mig, men blä, jag vill värkligen inte.  Skall försöka hitta lite fina blommor i morgon i alla fall.

När vi kom hem i måndags, kräktes i köket, kanske var det inte bara nervositet?  Och sedan började Saga må illa, så de blev hemma i går, tyvärr. Synd om dem, och jag hade behövt få vara ensam lite.  
Var hos bildterapeftern, berättade om Sagas lillebror, och grät en massa. Kankse inte så mycket för hans eller Sagas skull, utan mer för min egan. Jätte egoistiskt och allt, men ändå, jag är så ledsen, så ledsen så.
Kände att mensen nog är på gång, är arg och ledsen och svullen och finnig och bara vill inte, vill inget. 
Anna hittade kablarna till Dvdn, hon sa att de inte fungerade, har ju letat kabel till den längen, men jag tog i alla fall och provade, och det gick ju hur bra som hälst! Hon blev riktigt glad, Saga med, så de värkte ut alla filmer över hela golvet, byggde en ring av dem och hade sig, var glada och nöjda en lång stund, men sedan blev det ju tjafs då de skulle plocka undan efter sig så klart.

Grät en massa på kvällen med, är så trött, och så saknar jag henne, jag saknar henne något fruktansvärt, det värker i hela kroppen, sa det högt för en gångs skull;Tella, jag saknar dig, jag saknar dig så.
 Fick liksom upp en bild av henne igen, som en dröm eller nått, kanske var det en dröm, men det var så tydligt. Jag satt inne på toan, lampan var släkt, kanske var den sönder eller så hade något av barna släkt, lysknappen sitter ju på utsidan. Så stod Tella där, med ljuset i ryggen, hon ler lite fenuligt, så där så man inte vet om det kommer blir jätte ledndet av det eller en massa bus, hon tittar mig i ögonen och lutar sig lite framåt, tittar nästan under lugg på mig, fast luggen har hon uppsatt med ett spänne i sidan, hon tar loss det från håret, jag säger något, vet ej vad, hon försöker sätta tillbaks det, men det fungerar ju så klart inte, hon tittar på spännet i handen, så kommer det där stora, stora leendet, och så kastar hon den allt vad hon orkar i golvet, vänder sig om och springer fissande där i från. Och jag säger något om att hon inte får kasta eller nått, rösten låter lite arg men det är alldles varmt i hjärtat. Min lilla bus skrutta, vad jag saknar henne.

Med jobbet och så, var nog bra att komma just en måndag så att jag både var med på personalmötet och på planeringen i klassen, kände mig direkt mycker mer delaktig, och det kändes som om de ville ha mig där.  Skall ha genomgång av klockan med två:orna, och just sådant gillar jag, när jag får något eget att göra med barna. Pratade med en secial lärare om ett barn som har läs och skriv svårigheter, känner igen mig själv som liten och mins hur jobbigt det var, önskar man kunde uppmärksamma sådant redan i förskoleklass, är så synd att någon skall behöva halka efter i andra ämnen bara för att den inte förstår sig på bokstäver, tycker själv de är små luriga saker och jag fyller ju 30 år i höst.

Anna mådde illa då hon kom hem från skolan, hon har pratat en massa om att hon inte ville vara med på uppvisningen och att hon glömt allt osv. Men det blir ju inte bättre av att inte göra det man är lite nervös för, tror hon ångrat sig massor om hon inte gått dit. Dessutom hade moster lovat att komma med och titta på.
Så Anna lugnade sig och så cyklade vi till ridningen, efter åt stannade vi i Folketspark, tog varsin glass och njöt av sol skenet. Saga satte sig vid plask dammen och badade fötterna lite, Anna plumsade i med stövlar och allt, sa att det inget gjorde då hon skulle byta om sedan, men stövlarna blev ju genomvåta och några andra skor hade hon inte, cirkusskorna är inte direkt lämpade att gå utomhus med. Så hon fick halta bort till barnenscen, trodde det skulle gå att gå in och byta om innan, men det var låst, Anna tjurade lite och Saga la sig och låssas sov på bänken utanför. Vi fick vänta nästan en timme, sedan pratade jag med Måns om att Anna var så nervös, hon ville att jag skulle göra det. Skulle cykla och ta ut pengar till bollar med, ringde moster och bad henne köpa en blomma på vägen, sa till Saga, som somnat på riktigt, att jag bara skulle i väg en kort sväng, men hon var nog inte riktigt vaken, för när jag kom tillbaks så satt hon och grät och undrade vart jag varit, stackarn.   Moster hade köpt påskliljor med vide kvistar, riktigt söta, till Anna som blev riktigt glad, föreställningen gick bra och det märktes inte alls att hon var så nervös, fast hon hade svårt att le fören hennes nummer var över och hon kunde slapna av litegrand.
Efteråt ville Moster bjuda tjejerna på milkshak på Soft, men deras mixer var trasig, så det får bli en annan dag.

Han sa att lillebror (undra om han fått något namn ännu?) skall begravas på fredag i Kirsebergskyrkan, Saga hade frågat efter det och jag har sagt att hon så klart får gå om hon vill, och det tror jag att hon vill. Sa att i så fall kommer jag med, för hon skall inte behöva gå på något sådant ensam, och jag tror han blev glad.  Tycker det är jobbigt på alla sätt och vis, begravningar är jobbiga, barns betydligt svårare än andra,  lider värkligen med honom i detta, men värkligen avskyr honom i alla andra samanhang, det är inte lätt detta, inte lätt alls.

Vet inte riktigt hur jag trivs på jobbet längre heller, eller jobb och jobb, arbetsträningen. Med barna fungerar allt riktigt bra, trivs värkligen med att vara med dem, men det är så rörigt runt omkring, kommer en massa nya vuxna som jag inte har den blekaste aning om vilka de är eller varför de är där, klassläraren värkar också tycka det är rörigt och det fins absolut ingen tid att säga något alls, vi hade kommit överens om att vi skulle ta en stund på fredagar och prata igenom sådant jag funderat över men inte haft tillfälle att ta upp innan, men hitintills har det inte blivit så alla.  Var med Saga hos tandläkaren (hon hade ett hål och skall tillbaks i juni) på torsdags morgonen, hade sagt till assistenten att jag skulle dit och bett henne hälsa klass läraren,  sedan var jag med treorna på slöjden, (slöjdlärarne hade frågat efter mig och det kändes väldigt bra att höra) så jag träffade klassläraren bara ett kort ögonblick, frågade om assistenten hade sagt till, men det hade hon inte, klassläraren trodde jag var i väg med någon nånstans och hade inte märkt att jag inte var där, fast hon sa att hon blev glad för att jag kom. Men det käns inte så bra, ingen som har någon riktig koll, ingen som värkar bry sig nämvärt. Är väl iofs inte så mycket att räkna med, kan inget, har ingen utbildning och skall bara vara där ett kort tag, vet inte ens vad det är jag arbetstränar som. Men just nu känner jag mig mer osynlig än på mycket länge, och det är riktigt jobbigt.

Anna sov över hos en Louise i natt, och är nu hos den andra, Saga följde med och Anna blev jätte sur över detta, de har pratat om att åka till folketspark så jag var i väg en sväng och tog ut pengar (skönt att man fått dem nu), köpte nya plastfickor, de gammla har tagit slut, och lim. Var en tjej som sålde vår blommor på Värnhemstorget, brukar inte vara någon som säljer där, men hon var både trevlig och billig, köpte massor av panseér och tusenskönor till balkong lådorna.

Låg och halv sov en kväll, tänkte på Tella hur hon såg ut när hon låg i min famn, hennes hår med virveln i pannan, de slutna ögonen, mjuka runda kinderna, hennes lilla uppnäsa, hur fin hon var, såg henne så tydligt framför mig, men jag måste ha somnat till för helt plötsligt liksom ryckte det till lite i ena kinden och hennes ansikte sprak upp i ett leende, så där som riktigt små barn ibland gör när de sover, eller bara ligger och njuter. Mins att mina stora tjejer gjorde så också från alldra första början, när jag suttit och ammat dem och de tillslut somnat och släpt taget, så har det efter en liten stund kommit ett sådant där leende mitt i drömmen. Fast Tella log aldrig, öppnade inte ens sina ögon, hon bara gled bort och dog.
Ryckte till och vaknade helt, blev både glad, för jag visste på något vis helt hur hon skulle ha sätt ut när hon log, och så otroligt ledsen, så oerhört ledsen för att hon inte är här hos mig.

Sagas pappa ringde på måndagen, de har  väldigt dålig
kontakt och väldigt liten sådan, men han har hört av sig en hel del sedan
hans flickvän blev gravid, ville ha in Saga i sin nya familj på något vis,
vilket Saga absolut inte ville, har varit en massa bråk och Saga har mått
rätt dåligt över detta. Men idag ringde han alltså för att berätta att deras
pojke dött i magen, några dagar efter BF.
Tycker givetvis att det är fruktansvärt hemskt, för pojkens skull, och
mycket för hans mammas skull, att mista ett barn är det värsta som kan hända
en och hon är dessutom helt ensam här, har ingen släkt i svergis och kan
ingen svenska, dessutom är Sagas pappa den egoistiskaste människa jag
någonsin träffats, har svårt att tro att han kan vara något stöd för henne
alls. Självklart är det jätte hemskt för honom med, lika hemskt som det är
för alla som mister ett barn, och just i detta lider jag med honom, men jag
har svårt att känna något annat för honom, känner mig jätte hämsk, men jag
kan bara inte, vill inte prata med honom (han ville nog prata lite mer med
mig) mer än aboslut nödvändigt, har har gjort både mig och mina barn så
oerhört illa innan. Önksar givetvis att detta aldrig hänt, men mest för
pojken och mammans skull, har inga problem alls med att känna med henne.

Men framför allt är jag ledsen för Sagas skull, kanske egoistiskt, hon har
ju inte alls den relationen till dem eller till den lilla brodern som hon
har till mig och till Tella, men det är så svårt, så jätte svårt att se sitt
barn så ledset och inget alls kunna göra åt det, för det fins ju inget alls
som hjälper. Tror inte på gud, ändå är det honom jag blir arg på, hur mycket
kan det vara tänkt att en sju åring skall orka med? Önskar jag åtminstånde
kunde ge de barn som lever ett någoludna bra liv, utan allt för mycket
smärta och sorg.  Vet inte heller riktgt vad det är hon känner, att hon är
ledsen råder ingen tvekan om alls, men jag tror hon också har vädligt dåligt
samvete för att hon känt som hon har inför att få en bror, hon har sagt att
hon inte ville ha honom, att hon ville byta ut honom mot Tella osv, och det
käns nog jätte jobbigt nu att tänka på.

På eftermidagen red båda tjejerna, Saga har missat en gång och fick rida igen det nu i stället, men det var nog många som missat att det var ridning, vara bara dem där, men då Åsa var ensam i stallet så passade det nog rätt bra. Louise var med också, hon hade inte kommit med på kollot, men hon skall få börja rida till hösten, kankse i Annas grupp, blir nog roligt för dem båda.

Påsken tycker jag mäst är jobbig nu mer, förut var det min favorit högtid, just för att den är så krav lös och för att vi alltid brukade sammlas ute hos mamma och pappa, tyckte om att ha familjen samlad liksom.
Nu avskyr jag den värkligen, är den jobbigaste tiden på året. Varje dag under påsk veckan och dagarna efteråt relaterar jag till vad jag gjorde just den dagen 2004. Att jag var och handlade påsk godis, presenter till mamma och flickorna, samtidigt som jag letade efter en cd till begravningen och tyg till kistan på skärtorsdagen, var också den dag då vi gick igenom begravningen med prästen. Jobbigt på många sätt och vis. Och påskafton, då jag försökte vara glad men det inte gick så bra, och flickorna fick sina halsband, de med fjärilar, likadana som det som Tella fick. Och alla andra minnen från de veckorna. Nej, jag tycker inte om påsken längre. Tänker på Tella när jag ser allt gult, gult och vitt var helt självklart hennes färger, det bara kändes så, både för mig och mamma, blommorna till begravningen var ju gula och vita, och lapptäcket jag sydde, det är helt enkelt hon. Och det lila, jag valde lila kläder till mina andra döttrar på begraavninge, och mamma hade lila kläder, tänkte inte på det då, eller jo, det gjorde jag men inte helt medvetet. Lila är ju sorgens färg, inte de varnliga sorgerna, de är svarta, men de största här i livet, de är lila, det är kyrkans sorge färg med, och lila är påsken för mig, lila, vit och gul.

På påskaftons morgon åkte vi till Gunnebo och köpte panséer, massor köpte jag, tror det blev 24 st, vita och gula till Tella, och två blåa som Saga ville ha.  Anna och Saga fick fröer av morfar, de hittade några fjärilar som sitter på pinne att sätta i jorden, jag sa att de fick var sin, och Anna valde en till Tella. Är sådant jag tycker om, när det liksom blir naturligt, då hon får vara med även mer fysiskt. Så det blev vår present till henne denna påsk, massa blommor och en fjäril. 
Vi gömde ägg i trädgården som varnligt och jag fick en mixer av mamma!  Anna och Saga fick som varnligt alldeles för mycket godis, och Anna undrade om inte Tella skulle ha ett ägg hon med, kankse blir det så nästa år.
På kvällen fick mamma migrän igen, så kvällen blev väl inte så jätte rolig, men ändå.

Vi åkte hem rätt tidigt på påskdagen, lite skönt att vara hemma igen, men jobbigt också, så mycket att packa upp och så. Vi gick och hämtade Ella hos Louise, hon hade haft det riktigt bra, och blivit ännu lite rundare, men det är en väldigt söt kanin (om hon bara kunde låta bli att äta på allt hela tiden.)  Saga envisades med att cykla och hon ramlae på hemvägen och satte i gång värdens bråk, tycker offta det blir så när vi varit borta ett tag, att det blir bråk när vi kommer hem igen. Och så hade det kommit besked om kollo, både Anna och Saga kom med, får se om de vågar åka nu.

Dit resan gick ju jätte bra, men hemresan var riktigt jobbig. Vi kom inte iväg riktigt då vi tänkt och dessutom började det snö efter ett tag, åkte samma väg tillbkas som dit och hela vägen från funnäsdalen till Särna (drygt 10 mil) såg vägen ut så här;

Och då hade den blivit plogad bara någon timme tidigare.......
Saga blev helt hysterisk över något jag fortfarande inte vet vad det var och hon och Anna började slåss, som tur var slutade de efter en liten stund, men att åka 10 mil i högst 50 km/h är inte så där jätte kul, dessutom var pappa rädd att vi skulle behöva vända och åka över Sveg i stället.

När vi kom söder om Särna slutade det att snöa men började regna i stället, och inte lite heller, det bara vräkte ner och båda tjejerna bara gnällde om allt och inget, fick lyssna igenom hela utbudet av ljudböcker och Annas cd skivor och hela tiden var det någon som inte var nöjd. Vi fick stanna både vid Österdal älven och i Särna för att äta och gå på toaletten och blev flera timmar sena. Mamma flyde ju dessutom år, pappa ville köpa med lite vin till midagen så vi letade efter ett vättigt systembolad, vi stannade i Torsby, men där var det kö ända ut på gatan, det var ju skärtorsdag och allt, så vi gav upp, åt hamburgar medans vi åkte. Hade tänkte föreslå att stanna i Karlstad och träffa Sofia en stund om hon hade tid, vi har pratats vid flera gånger i veckan sedan -99 men aldirg träffats, så jag ville så klart stanna där. Men det bar gick inte, vi han inte och pappa var defenetivt inte på sådant humör att det var läge att ens diskutera det. Men vi pratades vid lite i telefon och hon tipsade om ett systembolag på Bergvik, jag vet ju att hon brukar vara där ibland, var lite kul att se det i alla fall, men vi kom från fel håll och hittade inte infarten, vi åkte runt hela Karlstad fler varv inan vi kom rätt, och regnet det bara öste ner.


Sedan forstatte det i samma stil, på små vägar i tät trafick och ösregn, mil efter mil efter mil, stannade i gen i Mellerud och tankade och gick på toa, sedan körde vi i ett sträck, aldirg har det känts så långt, hade hunnit bli mörkt då vi kom över Hallands åsen och då var det fortfarande flera timmars resa kvar, passade på att fotografera lite genom fönstret, blev inte så bra, men några bilder blev det. Anna var jätte trött och spårade ur helt, bara grät och skrek och hade sig tills hon somnade och pappa var arg nästan hela tiden.
Saga hade hittat en bok hos farmor, om någon författares barndom på engelska landsbyggden under 1920 talen, ingen barnbok direkt, men lite kul att hon fastnade för den.

Helsingborg natte tid.

Vi var inte framme i Vallösa fören sent på kvällen och sällan har jag varit så trött.

Vi åkte till Svansjöliftarna direkt på morgonen, var där då de öppnade, hittade rätt snbbt pjäxor till Anna, men det var värre med Saga, bad om hjälp och fick en rätt märklig utläggning om att st 35 i barn storlekar var mindre än st.35 i vuxen storelkar, undrade om det inte var samma storlekar som varnliga skor, men jo, det var det enligt killen som hyrde ut, så jag gav upp och letade själv, han var lite väl förvirrad för att kunna hjälpa oss.  Hittade till henne till slut, pappa letade länge, länge och hittade ett par som nästan passade, men till mig var det helt omöjligt. Både jag och pappa har rätt korta men mycket breda och höga fötter, dessutom har vi båda rätt kraftiga vader, det fans bara en modell på pjäxor där och den passade oss inte alls. När jag var liten hade pappa egna pjäxor, men han hade inte alls tänkt på att ta med dem nu. Nu var det ju sista dagen, annars hade vi åkt in till byn och hyrt på någon av de större ställerna där det fans mer att välja på, men nu belv jag helt enketl tvungen att avstå och det kändes värkligen trist.  Ännu tristare kändes det då jag såg backen, var ju helt perfket för mig, dessutom hade vi lämnat kamerorna hemma då vi tänkte åka båda två, så det ända jag kunde göra var att stå och vänta medans de åkte. Mats tog Saga och pappa Anna, första åket tog väldigt lång tid, Anna hade tydligen blivit rädd halvvägs och inte velat åka mer, men det lossnade på slutet och sedan ville hon bara åka ännu mer. Mats tränade Saga i att stanna, hon lärde sig rätt snabbt och åkte tom i från honom efter ett par åk.  Men liften funkade det inte alls med, Anna skulle prova att åka själv, menlyckades trassla in sig och föll och slog sig rätt illa i knapp liften. Och sedan föll hon också i ankar liften, då ville hon inte åka själv mer. Var v'äldigt många som åkte snowbord och många av den föll också i liften, pappa sa att det var väldigt uppkört så kanske var det därför. Fast Saga lossnade även det för, hon åkte själv på slutet, och sedan kom Annelie, Mats fru, och åkte med Anna ett par gånger, översakadne men lite kul.
Jag stod där nästan hela dagen och tittade, gick bara en sväng och köpte varmchoklad, var skönt att komma in lite i värmen, höll på att bli riktigt kall om fötterna, och jag fick ont i ögonen på slutet, fick titta ut över skogen på andra sidan en stund då och då, blev lite för mycket vitt med all snön. De åkte i fem timmar, pappa fick skavsår med blåsor som sprak på bena av pjäxorna, men kul hade de. Och jag med faktiskt, var roligt att se dem så glada.

På kvällen började vi städa, jag packade allt som skulle packas och städade ur lillstugan och en del av stor stugan, och pappa lyckades få i hop farfars pinnar! Han sa att det var lätt bara man viste hur de skulle sitta ihop (vi hade båda tänkt lite fel innan) Så jag tog så klart i sär dem igen.,,,,, det skulle jag inte ha gjort, fick inte ihop dem alls i gen, inte pappa heller.  Var nog mer tur än skicklighet  att han fick i hop den första gången.....
Vi spelade en hel del kort alla dagarna och drack varm nyponsoppa. Är något jag mins från min barndom, att man spelar mycket kort där, både jag och tjejerna tycker det är kul me det blir sällan hemma, det är offta lite trist att bara vara tre och dessutom tröttnar oftast någon innan vi är helt klara och så blir det massa bråk, men nu fungerade det hur bra som hälst.

På söndagen åkte vi och hyrde skidor, pappa trodde det fans pjäxor i stugan, men vi hittade bara åt honom, vi andra fick hyra. När vi kom dit úpptäkte jag att Saga inte hade strumpor på sig, och skorna hade hon tagit av sig i bilen, men som tur var hade hon med ett par i fickan, fattar inte varför hon alltid skall ta av sig sina strumpor.
Anna lyckades hitta ett par solglasögon för 800 kr som hon ville ha, hon blev riktigt sur då jag sa nej. Och så hittade de en pulka man kunde hyra, en sådan där som man drar efter sig när man åker skidor, de undrade om Tella hade kunnat åka skidor eller om hon fått åka i en sådan,och de hade hon ju fått, lite liten hade hon varit för att åka skidor.
När vi kom hem igen skulle vi så klart prova skidorna, jag upptäkte ett jag glömt alla byxor utan dem jag hade på mig och pappa hade glömt sina långkalsonger, som tur var kunde han låna Annas termobyxor, de satt perfekt på honom, Anna hade med sitt regn ställ och det var helt perfekt, vatten och vind tätt och inte för varmt, var hela tiden ett par plusgrader.  Först tänkte vi gå ner till campingen brevid och ta skidorna därifrån, men pappa ville inte baxa upp allt för trappan igen, så vi provade över tomten, både
Anna och Saga föll på samma ställe och givet vis jag med då jag var efter dem, föll så att jag satte mig helt på rumpan och det var riktigt svårt att ta sig upp igen, dessutom hade jag ordentligt ont, tog nästan en timme för oss att ta oss ner till vägen nedanför och jag var aldless stel och hade svårt att hålla i stavarna. Borde givetvis inte gett mig ut när jag mår så, men jag ville ju så gärna! Jag HATAR att vara sjuk, jag värkligen avskyr dercums sjukdom, vill vara som "alla andra" ibland. Men nu gick det bara inte, fick nyckarna och började åka tillbaks. Men jag hade ju inte varit där på 21 år, visste inte om man kunde gå upp vid campingen längre, och i snön mellan husen gick bara inte, dels så gick det inte att åka skidor där då det var för brant, dels så höll inte skaren för min tyngd, hade fastnat helt om jag ens försökt. Frågade ett par jag mötte om det gick att gå upp där, men de sa att det gjorde det inte, att man fick fortsätta efter vägen, åkte nog en kilometer tills jag såg ett ställe att gå upp på, ända borta vid skiduthyrningen, fick gå tillbaks efter vägen, när jag var framme vid campingen kom pappa, de hade redan kommit tillbaks till stugan och han hade hunnit bli orolig, dessuotm hade jag ju nyckeln och båda tjejerna var kissig nödiga (givetvis.)  Lyckades få på mig ett par av Annas gympa byxor, bra när barna börjar bli så stora att man kan låna deras kläder i nödfall.
Sedan kom Mats, min yngsta farbror, och hans fru förbi, de stannade bara en liten stund, och det var nog tur, vi var alla jätte trötta.

Saga tar på sig strumpor och skor utan för utrynings stället;

Farbror Mats;

Det är långt till fjällen ibland. Kändes då vi åkte upp på lördagen, fick rätt ont i kroppen redan i Göteborg (startade strax utanför Ystad), hade första pausen i Möndal, sedan i Värmlands bro, på ett rätt intressant ställe, ett litet cafe i vad jag tror var gammla stationshuset, billigt och gott var det, med många stamkunder.Hinkar under de läckande elementen, intresanta skyltar på väggarna och en ytter dörr som hade så stora sprickor att man kunde se ut genom den, men rätt mysigt var det!
Tjejerna uppförde sig bättre än jag hade vågat hoppas, två mil utan för Malung kom första bråket, andra i Malung och tredje strax norr om Malung, men sedan blev det inte mer, varken bråk eller gnäll, inte dåligt för en så lång resa, att de kunde hålla sams nästan alla de 12 timmar det tog att komma till Funäsdalen och mina farföräldrars hus. Fastar Margareta var där med, stod och smygrökte för farmor utanför kunten då vi kom, vissa saker håller nog i sig hela livet. Både Anna och Saga var riktigt snälla och artiga när vi var där, blir så glad när de inser när det är läge att visa sig från sin bästa sida. Maggan sa att det bara varit uppe håll två av de 14 dagar hon varit där, hennes man och barn hade gett upp tidigare, de hade velat åka skidor, men det gick bara inte, liftarna hade tydligen varit stängda nästan hela tiden. Men det var bra att de varit i stugan innan, el och vatten var på kopplat och det var skottat lite grand i trappan ner, fast den var ändå nästan helt full med snö, pappa hade svårt att hitta nedgången från vägen, vi åkte för bi första gången. Vi stannade vid Kjåsken (ja, den heter så) och köpte lite frukost mat och toapapper, båda flickorna fastnade för massa saker de ville ha, Anna en tidning och Saga en fällkniv, men det fick bli en annan dag.
Både stugan och lill sugan såg exakt ut så som jag mins dem, tom samma gardiner, tänk att det fins sällen som inte förändras alls på 21 år! Är en plats från min barndom som jag bara har posetiva minnen från och det kändes så skönt att få komma dit, jag och tjejerna sov först i lillsugan, de bråkade lite om vem som skulle sova i vliken säng, men det löste sig till slut. och så hade jag glömt en del av lakana  hos mamma och pappa, så pappa fick vara utan, han kunde ha frågat farmor men det ville han inte, gick bra ändå, fans gott om kuddar och filtar. Det ända som ändrat sig var nog att de skaffat en liten diskmaskin, skönt, så slapp man diska så mycket i alla fall.
Utsikt över Funäsdalen, från farmor och farfars hus


Utsikt över Funnäsdalen


Kjåsken

Blev en lång dag idag, packade det mästa i går kväll, men inte riktigt allt, hade en del på tork och annat jag helt enkelt inte orkade packa. Väkte tjejerna, Anna bråkade inte alls i dag!  Fast Saga tjurade ordentligt, alltid är det något, fick i väg Anna i tid till ´simningen i alla fall, men Saga hittade inte sin cykel nyckel, hon hävdade bestämt att hon hängt den i skåpet fast den inte var där, tillslut fick hon gå, med tårarna sprutande. Jag hatar dessa mornar!
Packade det sista, gjorde rent Kalles bur, plockade ihop de papper och foton jag vill ha med mig på resan och tömde kamerans minnes kort, fick riktigt mycket gjort på bara någon timme.
Är städdag i morgon i Malmö och i dag för skolorna, så vi gick ut och plockade sopor, fast klasföreståndaren stannade och fixade i klass rumet och assistenten hade ont i magen och satt bara still på en bänk i solen, så det var jag och 13 barn som plockade skräp och hade oss, några hittade riktigt mycket, fyllde en hel sopsäck, de blev jätte glada och de andra lite avundsjuka, när det var dags att gå hem kom klassläraren dit, jag smlade ihop barna, men de som plockat så mycket hade svårt att bära säcken, jag fick hjälpa dem och ändå kom vi efter de andra. Halv vägs till skolan gick vi förbi en sopbil, frågade dem om de kunde ta säcken, och det ville de, barna fick själva kasta i den i sopbilen och det var tydligen en riktig höjdare! De var både glada och stolta och det var riktigt kul att se dem.
På eftermidagen hade jag ettorna själv i matte, fungerade riktigt bra det med, särskilt med tanke på att det var fredags eftermidag och allmänt oroligt, tycker om sådant, när jag får göra saker själv, , när andra är med blir jag lite osäker på hur mycket jag kan bestämma osv, men är jag själv fungerar det mycket bättre. Och barna värkar gilla det med, blir lugna stunder offtast.
På lunchen skulle jag handla en massa, cyklade till apoteket, men det var kö så jag han bara med det och att köpa godis i en affär brevid, men på vägen häm cyklade jag om hansa kompaniet, köpte presenter till mamma, hon fyller den 13:de, och sedan blommor till Tella, vita tusenskönor, påskliljor och gula pansér, så fina.  Vet att de haft mindre kaninburar på Zooab vid värnhem  för 100 kr, men nu hade de givetvis bara dem för 299 kvar, Louise har inte plats för en så stor som Ella har, så det fick bli en sådan, lyckades få upp den på cykeln och få hem den utan att tappa den eller välta, inte helt lätt. Anna och Lousie gick över med den, Saga hade bråttom då hon skulle rida igen i dag, vi han tid men det blev inget ändå, Åsa tyckte det blev för mycket med två pass samma dag, och det har hon helt rätt i, så Saga får rida igen nästa måndag, med Annas grupp, Åsa vill att hon sklal vara med som draghjälp lite, få igång dem i bättre tempo och hälst få dem att galoppera lite mera, båda två, och det passar ju Saga bra till. Så Anna gick till Soft med Amalia och Saga städade i stallet, jag cyklade och köpte choklad harar till hela hennes grupp, hon förr av förfröa gången, och då bjuder de på kaka, men jag tyckte choklad hare passade bra till påsk, och de blev väldigt uppskattade av både barn och Åsa.
Lyckades tappa mina nycklar och greps av panik, men hittade dem rätt snart, och sedan var det dags för Saga att rida, hon fick rida en häst de inte brukar ha i hennes grupp, stor, stark och lite busig, men det passade nog henne bra, hon var sur då hon satt upp men hel förälskad då hon satt av.
Hade inte tänkt så långt, cyklade ju till ridskolan, vilket var dumt då pappa skulle hämta oss där, men han tog barna och deras cyklar i bilen och så tog jag och cyklade hem själv, gick väldigt fort, exakt tio minuter från folkestpark hem till oss, kom långt före dem och han bära ner alla väskor innan de kom.
Pappa var nog lika trött som jag, det blev en väldigt lång dag och jag orkade knapt äta något fast mamma lagat så god mat.
Jag och Anna gick upp till kyrkogården och tog bort granris och gammla blommor, gorde lite fint till Tella nu när det snart är påsk. Anna frös men ville vara med, men det käns så konstigt ibland att stå där, det ligger så högt och öppet och man hör allt som sker även längre bort, grannen hade plockat fram stuttsmattan för sesången, Anna och Ida brukar leka, och Anki stod och piskade mattor. Barn som skrattar, hundar som skäller, en trakor någon stans i bakgrunden, vardags ljud, ljud som alltid funnits,men som käns så väldigt konsitga när man står vid sitt barns grav.
Tog med lådan som korset sitter i in, planterade pansérna och tusenskönorna i den, satta påskliljorna direkt i marken, tror det blev fint, sjöng för henne medans jag var uppe den sista gången, då det blivit nästan helt mörkt, min lilla skrutta.
Nu sover Anna och Saga, och snart jag med, i morgon åker vi till Tänndalen.

Sist jag handlade bäbis kläder var när jag redan var inskriven på förlossningen med Tella, hade bara köpt en boddy och en flees overall innan, vågade inte handla mer, men insåg att det liksom inte går utan kläder, och är man på förlossningen med en sparkade liten tjej i magen så är det ju i aboslut sista sekunden, fick vanka runt på stan lite och då gick vi in på lindex, köpte två byxor och två boddy:s till Tella. Byxorna begravdes hon i, fast de var förstora för henne, trodde ju hon skulle få växa i dem, var i storek 56...

Har många vänner som fått barn efter mig, men till dem har jag inte köpt något, sytt täcken och annat i stället. Men nu är det en till mamma som snart skall ha, och just till hennes barn ville jag köpa något. Gick in på HM, tittade lite men hittade inget, såg en overall som var nästan lika dan som Tellas, gick ut igen och till Lindex, hittade till slut lite kläder, det var så svårt, både att välja och att gå där, det gör lite ont i hjärtat.
Skcikade dem i paket i går eftermidags, Anna och Saga såg dem och frågade, Annas första komentar var;-men om bäbisen dör då? Och det kan den ju göra, det vet vi allt för väl, men det är något jag ångrar, det ända jag riktigt ångrar från Tellas graviditet och död, att jag inte köpte mer till henne, spåren efter henne är så få.

I skolan gick allt bra, men jag blev lite full i skratt, assistenten satt och talade om hur tråkigt hon tyckte det var att vara med på sy slöjden, hon är inte pysslig av sig alls, så jag förstår henne och hon lät värkligen som hon led av det. Så jag  frågade om hon ville byta med mig, jag gillar ju att sy, och hon blev ritkigt glad och lättad. Så kom klassföreståndaren in, och det försa accistenten säger är att jag så gärna ville vara med på syslöjden så vi böt. Lät som det var för min skull liksom, fast det var precis tvärt om. Ja, ja, spelar ju ingen roll, men lite kul lät det.

Vi bara bråkar käns det som, vad trist det är!
I onsdags var Anna på värre humör än varnligt, hon bara skrek och grät och hade sig, var helt hysterisk. Jag börjar ju åtta då, och de skall äta frukost i skolan halv åtta, men de kom givetvis inte i väg i tid. Anna började bråka om en snodd till håret och något annat som jag inte ens fattade vad det var, hon blev helt hysterisk, stod och grät och skrek i hallen, Saga blev rädd och började gråta hon med och jag blev tillslut ledsen med och grät en massa, fick till slut ut dem genom dörren och kom i väg till skolan, cyklade som en dåre för att hinna. Klass föreståndaren är ledig på onsdagar, fritidspedagogen har semester och alla vikarier var sjuka, så det var jag och assistenten, men det gick ju bra det med, tycker om när det fins lite mer att göra, satt själv med några barn i köket och det fungerade bra. 
På eftermidagen hade Sagas fritids påskfika, de hade gjort en massa pyssel som de sålde, Saga köpte flera gips figurer som de hade målat. Anna var fortfarande ledsen då vi möttes på gården, hon skämdes massor för hur hon betet sig innan, lite skönt att de förstå när de är dumma,Saga hade ritat ett litet kort till mig där det stod förlåt, jag fick lite dåligt samvete för att jag blivit så arg, men... de måste ju gå till skolan, det bara är så.
Efter fikat skulle de i väg till stallet och sköta hästar, de fick åka buss själv, jag sa att de kunde stanna hur länge de ville och lovade att vara hemma hela tiden så de skulle slippa bli ute låsta. När klockan var sex började jag bli orolig, , men tänkte att de kanske stannat tills det stängde, vilket det gör sex. Halv sju kom Saga hem, ensam! Hon hade blivit arg på Anna och gått hem själv, hon viste inte vart Anna var! Jag blev så arg på henne (igen), hon bara får inte springa i från sin syster och hon skall inte gå hem själv, det vet hon ju, hon får absolut inte göra så! Ringde runt lite för att se om någon sätt till Anna, men det hade ingen, så jag började göra mig i ordning för att cykla och leta efter henne, Saga förstod hur dum hon varit, har sällan sätt henne skämmas så.  Men då kom Anna, jätte trött och jätte ledsen, hon kunde knappt stå upp, än mindre prata. Tog och la mig i min säg med henne, stoppade om henne med täcket och pratade med henne, efter en stund så berättade hon att Saga sprungit i väg och att hon letat efter henne, gåt ner till konserhuset och tillbaks till parken och till Möllevångstorget och sedan ner till värnhemstorget, där hon ´tog bussen, hon var helt säker på att Saga var borta för alltid och så jätte ledsen, hon trodde Saga var död. Och Saga skämdes ännu mer, var snäll hela kvällen sedan, men jag var arg på henne länge. Och sedan på Anna med, för de får bara inte sätta igång och bråka på det viset, de måste lära sig att hålla sams.

Kanske låter konstigt, men Saga har aldirg lärt sig cykla.

Söndagen blev mycket bättre, kom med rätt tåg i rätt tid, var långt ifrån sist, orkade vara litie mer social tror jag och hade ritkigt roligt.  Och så vann jag en teknik tävling! Fattade inte att det var sant, jag förstod inte alls varför de höll upp min LO då de pratade om vinnaren, blev så väldigt överaskad. Och så väldigt glad! Var glad i flera dagar, blir glad bara jag tänker på det nu :)  Och priset var papper av mitt favorit märke, kunde inte bli bättre, så jätte roligt.
Fick åka hem med Annika, hon har också förlorat ett barn, och det var skönt att prata med henne, hade velat prata mer med henne, kankse blir en annan gång, och så var det så skönt att få åka hela vägen hem och slippa släpa på väskor mm. 
Fick en stund för mig själv innan tjejerna kom hem, natten innan ramlade badrumslampan ner och gick i 1000 bitar, orkade inte sopa upp det då, så jag fick ta tag i det när de kom hem i stället. Var så skönt att få se dem igen, pappa hade lagat Sagas cykel så hon var så glad.
Men det dröjde nog inte mer än två minuter så var de igång och bråkade igen, blev så arg på dem, är så trött på att det skall vara så hela tiden, att de bara skall bråka så mycket.

Blev mycket bättre, var hos Maria och det behövde jag. Men det är lite konstigt, jag har så väldigt lång start sträcka, tar lång tid innan jag kommer till det svåra och då är tiden nästan slut, jobbigt, men så är det bara, innan hade jag svårt att komma dit alls, så det går helt klart framåt, på alla sätt.   Tisdagen var helt enkelt en bättre dag, allt det som inte fungerade på måndagen gick riktigt bra på tisdagen, att laga Annas cykel gick enkelt, fortsatte att sortera papper och kom rätt långt, det var inte så illa med räkningarna som jag trodde först, en klart bättre dag helt enkelt, onsdagen lika så. Det liksom bara rullar på.
Det var bo möte också, Saga var i väg och lekte med Josefin och Anna stannade hemma, lite skönt att de är så stora nu, bo möten är rätt tråkigt för dem annars. Vi har fått nu husvärt och områdes chefe och något som heter kundvärd, får se hur det blir, lät ju bra nu, men det gör ju offta det ibörjan, har varit så många olika nu att jag inte ens mins namnet på alla. Men en intressant sak, när jag skulle gå (hade tvätt tid och stannade inte på kaffet efteråt) hörde jag att de pratade om flickfotboll, visade sig att husvärden är med i en nystartade klubb här på Kirseberg med bara tjejer, de hade velat samarbeta mer med BK flagg, som lagt ner Annas lag nu, men det ville inte flagg, men det är klart att Anna skall prova i deras lag istället, blir ett 96-95 lag i stället, men det spelar ju ingen roll, de van sin serie i höstas, inte illa för ett helt nytt lag, och en del av Annas gammla lagkamrater spelar tydligen där, skall maila honom om det, har inte blivit av ännu, men det lät bra och Anna blev glad, men lite nervös.
På fredagen var det slut prov på skötar kursen, Anna var så nervös kvällen innan att hon låg och grät, ville så gärna klara det men trodde hon inte viste tillräkligt mycket, Saga var mäst sur. De fick åka buss dit själva, medans jag handlade lite och packade för helgen, skönt med en liten paus, blir inte någon ordentlig just på fredagar. Fast de var fortfarande nervösa, Anna trodde inte de skulle hitta rätt buss, fast de åkt där massor av gånger innan. Men det gick jätte bra! Båda två skall bli skötare nu, de var så glada, så glada efter åt. Saga ramlade av förra gången men vi glömde ta med kaka, får bli nästa gång i stället. Efter åt hämtade pappa dem, var riktigt skönt att bli själv, låter lite hämskt kankse, men jag behöver det ibland, och så skulle jag ju på Scrappiz träff hela helgen.

som jag skrev om i förra inlägget, så gick det inte riktigt som jag tänkt mig...