katarina76 -Om att överleva ett barns död.

 Hon fyller 8 till sommaren, så det har varit lite problimatiskt, fast hon väger ju inget så det har ändå funkat att ha henne bakpå min, fast det blir ju jobbigare och jobbigare. 

 Hon var på gång att lära sig när jag var gravid med Tella, då var hon fem år och ville värkligen lära sig, jag försökte träna med henne, men kunde pga foglossning inte springa alls, var sjukskriven på heltid för den redan i v. 9 så det var liksom inte läge att springa och putta på cyklar. Och sedan gick den sönder och så blev det liksom inget. Har pratat med henne om det, men hon är tyvärr en liten perfektionist som är livrädd för att göra fel, vet inte var hon fått det ifrån, är sådan själv  :(  Men då hon absolut inte velat ha hjälp så hadet känts onödigt att laga cykeln, behövde byta lite grejor och det är ju inte helt gratis även om man gör det själv, så ja, det blev inget av det. Vet att hon provat lite på andras cyklar i skolan, men sa själv att hon inte alls kan.

Så för någon vecka sedan så frågade hon om hon fick prova på Annas, men den var ju alldeles för stor, hon kom max  fem meter med den. Men så bad hon morfar laga hennes cykel och det gjorde de i nu i helgen då jag var i Helsingborg på scrapboking träff, och nu när de kom hem så cyklar hon! Först en runda runt huset rätt vingligt, men på morgonen cyklade de till skolan (isch vad jag var osäker på om hon skulle få, men de lovade att hon bara skulle cykla på cykelbanan eller trottoaren, gå ner för den stora backen och över alla vägar, så tillslut fick de cykla tillsammans) och det gick tydligen jätte bra. På eftermidagen så cyklade vi till folketspark (ca 4 km) och det gick jätte bra! Hon har i dag cyklat fram och tillbaks dit två gånger, + upp till triangeln och så till skolan, dvs ca över 1 ½ mil, och det går hur bra som hälst! Och hon är så glad, så glad, och Anna är jätte glad som slipper gå när de skall någonstans själva, och jag är glad för att de är glada :)  ), tror vi alla behövde att något riktigt roligt hände!
(fast säg den dag som enbart blir bra, Anna ramlade av på ridningen och slog i en vägg, slog i handleden, huvudet, skuldran och höften och är mer blå än brun för tillfället, fast hon rätt glad ändå, då det var första gången hon vågade galoppera :) )

Och sedan när Anna skulle hem från cirkus skolan så vägrade Saga låta mig cykla själv, så det blev en tur till. Vi brukar mötas vid värnhems torget, men där var hon inte, cyklade mot folketspark och blev mer och mer orolig, tänk om det hänt henne något! Strax innan vi var framme hoppade Sagas kedja av, så hon fick stanna med cykeln, då var jag riktigt, riktigt rädd, men såg Anna dirket då jag kom till parken, hon trodde jag skulle komma dit och hämta henne och var så ledsen för att jag inte kommit förens då. Och sedan började Saga bråka, det var svårt att få på kedjan och alla blev sura mitt i allt det glada. Vid värnhems torget cyklade Saga på övergångs stället, när Anna sa till henne blev hon sur och släppte cykeln och sa att hon skulle gå hem.Men då blev jag arg, sa att ok, gör du så och så cyklade jag och anna. Saga var väldigt snabb med att springa tillbkas och hämta sin cykel. Klockan var redan nio när vi kom hem, och Anna blev arg för att Saga inte gick och la sig genast, för hon får vara uppe en halvtimme längre och allt blev fel igen, men det var nog mäst som vi alla var trötta, dagen efter var de båda hemma från skolan, Anna hade så ont i huvudet, hon slog sig visst mer än jag först trodde, och Saga blödde näsblod på natten, hon svalde en massa och mådde illa av det sedan. Fast jag kom i väg till Maria i alla fall, tur det för jag behöver det. Pratade om hur jag känner det nu, visst mår jag mycket bättre nu, även om det inte är bra.
Och så pratade vi om min arbetsträning, att jag faktistk inte haft något bakslag där alls, att det inte alls känts så jobbigt som många värkar tycka, mäst skönt faktistk. Ser det som ett täcken på att det är rätt för mig och att det var bra att vara hemma så länge som jag har varit.