katarina76 -Om att överleva ett barns död.

Vi bara bråkar käns det som, vad trist det är!
I onsdags var Anna på värre humör än varnligt, hon bara skrek och grät och hade sig, var helt hysterisk. Jag börjar ju åtta då, och de skall äta frukost i skolan halv åtta, men de kom givetvis inte i väg i tid. Anna började bråka om en snodd till håret och något annat som jag inte ens fattade vad det var, hon blev helt hysterisk, stod och grät och skrek i hallen, Saga blev rädd och började gråta hon med och jag blev tillslut ledsen med och grät en massa, fick till slut ut dem genom dörren och kom i väg till skolan, cyklade som en dåre för att hinna. Klass föreståndaren är ledig på onsdagar, fritidspedagogen har semester och alla vikarier var sjuka, så det var jag och assistenten, men det gick ju bra det med, tycker om när det fins lite mer att göra, satt själv med några barn i köket och det fungerade bra. 
På eftermidagen hade Sagas fritids påskfika, de hade gjort en massa pyssel som de sålde, Saga köpte flera gips figurer som de hade målat. Anna var fortfarande ledsen då vi möttes på gården, hon skämdes massor för hur hon betet sig innan, lite skönt att de förstå när de är dumma,Saga hade ritat ett litet kort till mig där det stod förlåt, jag fick lite dåligt samvete för att jag blivit så arg, men... de måste ju gå till skolan, det bara är så.
Efter fikat skulle de i väg till stallet och sköta hästar, de fick åka buss själv, jag sa att de kunde stanna hur länge de ville och lovade att vara hemma hela tiden så de skulle slippa bli ute låsta. När klockan var sex började jag bli orolig, , men tänkte att de kanske stannat tills det stängde, vilket det gör sex. Halv sju kom Saga hem, ensam! Hon hade blivit arg på Anna och gått hem själv, hon viste inte vart Anna var! Jag blev så arg på henne (igen), hon bara får inte springa i från sin syster och hon skall inte gå hem själv, det vet hon ju, hon får absolut inte göra så! Ringde runt lite för att se om någon sätt till Anna, men det hade ingen, så jag började göra mig i ordning för att cykla och leta efter henne, Saga förstod hur dum hon varit, har sällan sätt henne skämmas så.  Men då kom Anna, jätte trött och jätte ledsen, hon kunde knappt stå upp, än mindre prata. Tog och la mig i min säg med henne, stoppade om henne med täcket och pratade med henne, efter en stund så berättade hon att Saga sprungit i väg och att hon letat efter henne, gåt ner till konserhuset och tillbaks till parken och till Möllevångstorget och sedan ner till värnhemstorget, där hon ´tog bussen, hon var helt säker på att Saga var borta för alltid och så jätte ledsen, hon trodde Saga var död. Och Saga skämdes ännu mer, var snäll hela kvällen sedan, men jag var arg på henne länge. Och sedan på Anna med, för de får bara inte sätta igång och bråka på det viset, de måste lära sig att hålla sams.