Anna mådde illa
När vi kom hem i måndags, kräktes i köket, kanske var det inte bara nervositet? Och sedan började Saga må illa, så de blev hemma i går, tyvärr. Synd om dem, och jag hade behövt få vara ensam lite.
Var hos bildterapeftern, berättade om Sagas lillebror, och grät en massa. Kankse inte så mycket för hans eller Sagas skull, utan mer för min egan. Jätte egoistiskt och allt, men ändå, jag är så ledsen, så ledsen så.
Kände att mensen nog är på gång, är arg och ledsen och svullen och finnig och bara vill inte, vill inget.
Anna hittade kablarna till Dvdn, hon sa att de inte fungerade, har ju letat kabel till den längen, men jag tog i alla fall och provade, och det gick ju hur bra som hälst! Hon blev riktigt glad, Saga med, så de värkte ut alla filmer över hela golvet, byggde en ring av dem och hade sig, var glada och nöjda en lång stund, men sedan blev det ju tjafs då de skulle plocka undan efter sig så klart.
Grät en massa på kvällen med, är så trött, och så saknar jag henne, jag saknar henne något fruktansvärt, det värker i hela kroppen, sa det högt för en gångs skull;Tella, jag saknar dig, jag saknar dig så.
Fick liksom upp en bild av henne igen, som en dröm eller nått, kanske var det en dröm, men det var så tydligt. Jag satt inne på toan, lampan var släkt, kanske var den sönder eller så hade något av barna släkt, lysknappen sitter ju på utsidan. Så stod Tella där, med ljuset i ryggen, hon ler lite fenuligt, så där så man inte vet om det kommer blir jätte ledndet av det eller en massa bus, hon tittar mig i ögonen och lutar sig lite framåt, tittar nästan under lugg på mig, fast luggen har hon uppsatt med ett spänne i sidan, hon tar loss det från håret, jag säger något, vet ej vad, hon försöker sätta tillbaks det, men det fungerar ju så klart inte, hon tittar på spännet i handen, så kommer det där stora, stora leendet, och så kastar hon den allt vad hon orkar i golvet, vänder sig om och springer fissande där i från. Och jag säger något om att hon inte får kasta eller nått, rösten låter lite arg men det är alldles varmt i hjärtat. Min lilla bus skrutta, vad jag saknar henne.
Var hos bildterapeftern, berättade om Sagas lillebror, och grät en massa. Kankse inte så mycket för hans eller Sagas skull, utan mer för min egan. Jätte egoistiskt och allt, men ändå, jag är så ledsen, så ledsen så.
Kände att mensen nog är på gång, är arg och ledsen och svullen och finnig och bara vill inte, vill inget.
Anna hittade kablarna till Dvdn, hon sa att de inte fungerade, har ju letat kabel till den längen, men jag tog i alla fall och provade, och det gick ju hur bra som hälst! Hon blev riktigt glad, Saga med, så de värkte ut alla filmer över hela golvet, byggde en ring av dem och hade sig, var glada och nöjda en lång stund, men sedan blev det ju tjafs då de skulle plocka undan efter sig så klart.
Grät en massa på kvällen med, är så trött, och så saknar jag henne, jag saknar henne något fruktansvärt, det värker i hela kroppen, sa det högt för en gångs skull;Tella, jag saknar dig, jag saknar dig så.
Fick liksom upp en bild av henne igen, som en dröm eller nått, kanske var det en dröm, men det var så tydligt. Jag satt inne på toan, lampan var släkt, kanske var den sönder eller så hade något av barna släkt, lysknappen sitter ju på utsidan. Så stod Tella där, med ljuset i ryggen, hon ler lite fenuligt, så där så man inte vet om det kommer blir jätte ledndet av det eller en massa bus, hon tittar mig i ögonen och lutar sig lite framåt, tittar nästan under lugg på mig, fast luggen har hon uppsatt med ett spänne i sidan, hon tar loss det från håret, jag säger något, vet ej vad, hon försöker sätta tillbaks det, men det fungerar ju så klart inte, hon tittar på spännet i handen, så kommer det där stora, stora leendet, och så kastar hon den allt vad hon orkar i golvet, vänder sig om och springer fissande där i från. Och jag säger något om att hon inte får kasta eller nått, rösten låter lite arg men det är alldles varmt i hjärtat. Min lilla bus skrutta, vad jag saknar henne.
Kommentarer
Trackback