katarina76 -Om att överleva ett barns död.

Sist jag handlade bäbis kläder var när jag redan var inskriven på förlossningen med Tella, hade bara köpt en boddy och en flees overall innan, vågade inte handla mer, men insåg att det liksom inte går utan kläder, och är man på förlossningen med en sparkade liten tjej i magen så är det ju i aboslut sista sekunden, fick vanka runt på stan lite och då gick vi in på lindex, köpte två byxor och två boddy:s till Tella. Byxorna begravdes hon i, fast de var förstora för henne, trodde ju hon skulle få växa i dem, var i storek 56...

Har många vänner som fått barn efter mig, men till dem har jag inte köpt något, sytt täcken och annat i stället. Men nu är det en till mamma som snart skall ha, och just till hennes barn ville jag köpa något. Gick in på HM, tittade lite men hittade inget, såg en overall som var nästan lika dan som Tellas, gick ut igen och till Lindex, hittade till slut lite kläder, det var så svårt, både att välja och att gå där, det gör lite ont i hjärtat.
Skcikade dem i paket i går eftermidags, Anna och Saga såg dem och frågade, Annas första komentar var;-men om bäbisen dör då? Och det kan den ju göra, det vet vi allt för väl, men det är något jag ångrar, det ända jag riktigt ångrar från Tellas graviditet och död, att jag inte köpte mer till henne, spåren efter henne är så få.

I skolan gick allt bra, men jag blev lite full i skratt, assistenten satt och talade om hur tråkigt hon tyckte det var att vara med på sy slöjden, hon är inte pysslig av sig alls, så jag förstår henne och hon lät värkligen som hon led av det. Så jag  frågade om hon ville byta med mig, jag gillar ju att sy, och hon blev ritkigt glad och lättad. Så kom klassföreståndaren in, och det försa accistenten säger är att jag så gärna ville vara med på syslöjden så vi böt. Lät som det var för min skull liksom, fast det var precis tvärt om. Ja, ja, spelar ju ingen roll, men lite kul lät det.