Sagas lillebror dog...
Sagas pappa ringde på måndagen, de har väldigt dålig
kontakt och väldigt liten sådan, men han har hört av sig en hel del sedan
hans flickvän blev gravid, ville ha in Saga i sin nya familj på något vis,
vilket Saga absolut inte ville, har varit en massa bråk och Saga har mått
rätt dåligt över detta. Men idag ringde han alltså för att berätta att deras
pojke dött i magen, några dagar efter BF.
Tycker givetvis att det är fruktansvärt hemskt, för pojkens skull, och
mycket för hans mammas skull, att mista ett barn är det värsta som kan hända
en och hon är dessutom helt ensam här, har ingen släkt i svergis och kan
ingen svenska, dessutom är Sagas pappa den egoistiskaste människa jag
någonsin träffats, har svårt att tro att han kan vara något stöd för henne
alls. Självklart är det jätte hemskt för honom med, lika hemskt som det är
för alla som mister ett barn, och just i detta lider jag med honom, men jag
har svårt att känna något annat för honom, känner mig jätte hämsk, men jag
kan bara inte, vill inte prata med honom (han ville nog prata lite mer med
mig) mer än aboslut nödvändigt, har har gjort både mig och mina barn så
oerhört illa innan. Önksar givetvis att detta aldrig hänt, men mest för
pojken och mammans skull, har inga problem alls med att känna med henne.
Men framför allt är jag ledsen för Sagas skull, kanske egoistiskt, hon har
ju inte alls den relationen till dem eller till den lilla brodern som hon
har till mig och till Tella, men det är så svårt, så jätte svårt att se sitt
barn så ledset och inget alls kunna göra åt det, för det fins ju inget alls
som hjälper. Tror inte på gud, ändå är det honom jag blir arg på, hur mycket
kan det vara tänkt att en sju åring skall orka med? Önskar jag åtminstånde
kunde ge de barn som lever ett någoludna bra liv, utan allt för mycket
smärta och sorg. Vet inte heller riktgt vad det är hon känner, att hon är
ledsen råder ingen tvekan om alls, men jag tror hon också har vädligt dåligt
samvete för att hon känt som hon har inför att få en bror, hon har sagt att
hon inte ville ha honom, att hon ville byta ut honom mot Tella osv, och det
käns nog jätte jobbigt nu att tänka på.
På eftermidagen red båda tjejerna, Saga har missat en gång och fick rida igen det nu i stället, men det var nog många som missat att det var ridning, vara bara dem där, men då Åsa var ensam i stallet så passade det nog rätt bra. Louise var med också, hon hade inte kommit med på kollot, men hon skall få börja rida till hösten, kankse i Annas grupp, blir nog roligt för dem båda.
kontakt och väldigt liten sådan, men han har hört av sig en hel del sedan
hans flickvän blev gravid, ville ha in Saga i sin nya familj på något vis,
vilket Saga absolut inte ville, har varit en massa bråk och Saga har mått
rätt dåligt över detta. Men idag ringde han alltså för att berätta att deras
pojke dött i magen, några dagar efter BF.
Tycker givetvis att det är fruktansvärt hemskt, för pojkens skull, och
mycket för hans mammas skull, att mista ett barn är det värsta som kan hända
en och hon är dessutom helt ensam här, har ingen släkt i svergis och kan
ingen svenska, dessutom är Sagas pappa den egoistiskaste människa jag
någonsin träffats, har svårt att tro att han kan vara något stöd för henne
alls. Självklart är det jätte hemskt för honom med, lika hemskt som det är
för alla som mister ett barn, och just i detta lider jag med honom, men jag
har svårt att känna något annat för honom, känner mig jätte hämsk, men jag
kan bara inte, vill inte prata med honom (han ville nog prata lite mer med
mig) mer än aboslut nödvändigt, har har gjort både mig och mina barn så
oerhört illa innan. Önksar givetvis att detta aldrig hänt, men mest för
pojken och mammans skull, har inga problem alls med att känna med henne.
Men framför allt är jag ledsen för Sagas skull, kanske egoistiskt, hon har
ju inte alls den relationen till dem eller till den lilla brodern som hon
har till mig och till Tella, men det är så svårt, så jätte svårt att se sitt
barn så ledset och inget alls kunna göra åt det, för det fins ju inget alls
som hjälper. Tror inte på gud, ändå är det honom jag blir arg på, hur mycket
kan det vara tänkt att en sju åring skall orka med? Önskar jag åtminstånde
kunde ge de barn som lever ett någoludna bra liv, utan allt för mycket
smärta och sorg. Vet inte heller riktgt vad det är hon känner, att hon är
ledsen råder ingen tvekan om alls, men jag tror hon också har vädligt dåligt
samvete för att hon känt som hon har inför att få en bror, hon har sagt att
hon inte ville ha honom, att hon ville byta ut honom mot Tella osv, och det
käns nog jätte jobbigt nu att tänka på.
På eftermidagen red båda tjejerna, Saga har missat en gång och fick rida igen det nu i stället, men det var nog många som missat att det var ridning, vara bara dem där, men då Åsa var ensam i stallet så passade det nog rätt bra. Louise var med också, hon hade inte kommit med på kollot, men hon skall få börja rida till hösten, kankse i Annas grupp, blir nog roligt för dem båda.
Kommentarer
Trackback