Mera släkt
På söndagen åkte vi och hyrde skidor, pappa trodde det fans pjäxor i stugan, men vi hittade bara åt honom, vi andra fick hyra. När vi kom dit úpptäkte jag att Saga inte hade strumpor på sig, och skorna hade hon tagit av sig i bilen, men som tur var hade hon med ett par i fickan, fattar inte varför hon alltid skall ta av sig sina strumpor.
Anna lyckades hitta ett par solglasögon för 800 kr som hon ville ha, hon blev riktigt sur då jag sa nej. Och så hittade de en pulka man kunde hyra, en sådan där som man drar efter sig när man åker skidor, de undrade om Tella hade kunnat åka skidor eller om hon fått åka i en sådan,och de hade hon ju fått, lite liten hade hon varit för att åka skidor.
När vi kom hem igen skulle vi så klart prova skidorna, jag upptäkte ett jag glömt alla byxor utan dem jag hade på mig och pappa hade glömt sina långkalsonger, som tur var kunde han låna Annas termobyxor, de satt perfekt på honom, Anna hade med sitt regn ställ och det var helt perfekt, vatten och vind tätt och inte för varmt, var hela tiden ett par plusgrader. Först tänkte vi gå ner till campingen brevid och ta skidorna därifrån, men pappa ville inte baxa upp allt för trappan igen, så vi provade över tomten, både
Anna och Saga föll på samma ställe och givet vis jag med då jag var efter dem, föll så att jag satte mig helt på rumpan och det var riktigt svårt att ta sig upp igen, dessutom hade jag ordentligt ont, tog nästan en timme för oss att ta oss ner till vägen nedanför och jag var aldless stel och hade svårt att hålla i stavarna. Borde givetvis inte gett mig ut när jag mår så, men jag ville ju så gärna! Jag HATAR att vara sjuk, jag värkligen avskyr dercums sjukdom, vill vara som "alla andra" ibland. Men nu gick det bara inte, fick nyckarna och började åka tillbaks. Men jag hade ju inte varit där på 21 år, visste inte om man kunde gå upp vid campingen längre, och i snön mellan husen gick bara inte, dels så gick det inte att åka skidor där då det var för brant, dels så höll inte skaren för min tyngd, hade fastnat helt om jag ens försökt. Frågade ett par jag mötte om det gick att gå upp där, men de sa att det gjorde det inte, att man fick fortsätta efter vägen, åkte nog en kilometer tills jag såg ett ställe att gå upp på, ända borta vid skiduthyrningen, fick gå tillbaks efter vägen, när jag var framme vid campingen kom pappa, de hade redan kommit tillbaks till stugan och han hade hunnit bli orolig, dessuotm hade jag ju nyckeln och båda tjejerna var kissig nödiga (givetvis.) Lyckades få på mig ett par av Annas gympa byxor, bra när barna börjar bli så stora att man kan låna deras kläder i nödfall.
Sedan kom Mats, min yngsta farbror, och hans fru förbi, de stannade bara en liten stund, och det var nog tur, vi var alla jätte trötta.
Saga tar på sig strumpor och skor utan för utrynings stället;
Farbror Mats;
Anna lyckades hitta ett par solglasögon för 800 kr som hon ville ha, hon blev riktigt sur då jag sa nej. Och så hittade de en pulka man kunde hyra, en sådan där som man drar efter sig när man åker skidor, de undrade om Tella hade kunnat åka skidor eller om hon fått åka i en sådan,och de hade hon ju fått, lite liten hade hon varit för att åka skidor.
När vi kom hem igen skulle vi så klart prova skidorna, jag upptäkte ett jag glömt alla byxor utan dem jag hade på mig och pappa hade glömt sina långkalsonger, som tur var kunde han låna Annas termobyxor, de satt perfekt på honom, Anna hade med sitt regn ställ och det var helt perfekt, vatten och vind tätt och inte för varmt, var hela tiden ett par plusgrader. Först tänkte vi gå ner till campingen brevid och ta skidorna därifrån, men pappa ville inte baxa upp allt för trappan igen, så vi provade över tomten, både
Anna och Saga föll på samma ställe och givet vis jag med då jag var efter dem, föll så att jag satte mig helt på rumpan och det var riktigt svårt att ta sig upp igen, dessutom hade jag ordentligt ont, tog nästan en timme för oss att ta oss ner till vägen nedanför och jag var aldless stel och hade svårt att hålla i stavarna. Borde givetvis inte gett mig ut när jag mår så, men jag ville ju så gärna! Jag HATAR att vara sjuk, jag värkligen avskyr dercums sjukdom, vill vara som "alla andra" ibland. Men nu gick det bara inte, fick nyckarna och började åka tillbaks. Men jag hade ju inte varit där på 21 år, visste inte om man kunde gå upp vid campingen längre, och i snön mellan husen gick bara inte, dels så gick det inte att åka skidor där då det var för brant, dels så höll inte skaren för min tyngd, hade fastnat helt om jag ens försökt. Frågade ett par jag mötte om det gick att gå upp där, men de sa att det gjorde det inte, att man fick fortsätta efter vägen, åkte nog en kilometer tills jag såg ett ställe att gå upp på, ända borta vid skiduthyrningen, fick gå tillbaks efter vägen, när jag var framme vid campingen kom pappa, de hade redan kommit tillbaks till stugan och han hade hunnit bli orolig, dessuotm hade jag ju nyckeln och båda tjejerna var kissig nödiga (givetvis.) Lyckades få på mig ett par av Annas gympa byxor, bra när barna börjar bli så stora att man kan låna deras kläder i nödfall.
Sedan kom Mats, min yngsta farbror, och hans fru förbi, de stannade bara en liten stund, och det var nog tur, vi var alla jätte trötta.
Saga tar på sig strumpor och skor utan för utrynings stället;
Farbror Mats;
Kommentarer
Trackback