katarina76 -Om att överleva ett barns död.

I går ringde det när jag pratade med pappa i telefon, tänkte det kunde vara Saga, hon hade fått låna min mobil när hon var på dansen, då hon inte var säker på om de slutade sju eller halv åtta, jag svarade, vilket jag nästan aldrig gör, brukar låta telefonsvararen ta det annars om jag redan pratar i telefon.
I alla fall, jag svarade, kände igen rösten men kopplade inte först, tänkte det var någon vän till Jimmy, han pratade Engelska, och jag svarade konstigt nog på svenska, blev liksom fel i kopplingen innan det hela föll på plats. Det var Francis som ringde! Francis Yoboha, en gansa nära bror till Richard, Annas pappa. Eller ja, han säger bror men det är Richards mammas halvsysters son, eller om han är halvbror till hennes son, är inte riktigt säker.... men de kallar sig för bröder, och det är ju huvudsaken. Han och Richard delade lägenhet när jag var där, träffade honom för 10½ år sedan senast, har inte hört något alls om honom. Det är ju sex årsedan vi hörde ifrån Richard, så det var defenetivt inte väntat.
Han berättade att han bott på Irland ett tag, men nu var tillbaks i London, Richard är i Ghana sedan fyra år tillbaks, han har flyttat mellan olika ställen där, sitt barndoms hem, Kumasi och Accra, så han viste inte ritkigt var han var nu, men lovade att ta reda på det, lovade att leta reda på en adress eller ett telefonnummer. Han var väldigt förvånad över att vi inte hört ifårn honom, jag tror han länge hållit skenet uppe av att vi fortfarande är tillsammans, vet inte varför, men har förstått det så. De flästa vet inte att inte Saga är hans dotter, tror han brukar säga att hon är hans med, och enligt hans sätt att se det är det kanske så också? Fast Francis vet ju.
Frågade efter Annas farmor, han viste inte hur det var, hon levde sist han hörde, men viste inte alls hur det var nu, hon var mycket sjuk då.  Han har en ännu närmare bror (kanske tom en bror i svensk bemärkelse?) i Norge och har varit där en hel del, han funderade på att åka till danmark och i så fall även till Sverige , ett visum gäller ju inom hela EU. 
Berättade sedan för Anna vad han sagt, och hon blev så glad, så otroligt glad, hon fårgade mig en massa, och ville prata själv med honom om han ringer igen, jag trodde inte hon kunde så mycket engelska, men resten av kvällen pratade vi engelska och det gick riktigt bra, hon är duktig min tjej. Och givetvis kan Saga lika mycket hon, hon är lite rolig min tjej, hon har många sidor inte ens jag känner till.

Annars var gårdagen en jobbig dag, båda tjejerna hemma då Anna hade feber och jag inte orkade bråka med Saga, och det var så väldigt gnälligt hela tiden, båda två har varit så irriterade på varandra och mig, Anna bara bråkar så fort Saga säger något, och Saga är inte sen att reta henne, jag blir så trött på det.

Förra veckan var väldigt rörig, var hemma på måndagen för det bara inte gick, mådde bara blä, var orolig och allt var bara så svårt, gick inte att gå till skolan och vara glad och social och lugn. På tisdagen var jag hos tandläkaren, tog bort visdomstanden, och den framför, den hade rötte som gick långt upp och det var allmänt jobbigt, och ont gjorde det, käns dessutom hämskt att ha tagit bort så många tänder, har en mun som en gammal tant, och det sörger jag, hade fina tänder som liten.
Fick feber sedan på kvällen, kankse pga tanden, och var hemma på onsdagen med, svullen och dan över kinden och väldigt, väldigt trött, fortfarande lite feber. Kom inte på fören jag gått och lagt mig på kvällen att det var onsdag och att jag borde ha varit hos sjukgymnasten......
Torsdagen gick bättre, var i skolan och det fungerade rätt bra. På kvällen skulle tjejerna till fotbollen förförsta gången, men allt blev bara fel, de skulle fotografera sig och då fick ju mina tjejer stå brevid, Saga blev jätte blyg och ville gå hem, Anna smälte in i laget ganska direkt, men det märktes att hon var lite nervös, hon gorde värkligen sitt yttersta hela tiden och det syntes att hon spelat länge, de andra tjejerna hade inget alls att sätta emot, tränaren var imponerad.
Men Saga stod bara hos mig och grät, sa att hon hatade fotboll och aldirg velat gå dit. Önskar någon av tränarna sätt henne, kommit fram och pratat eller nått, men inget sådant, och det tycker jag var dåligt av dem, man måste ju få nya medlemar att känna sig välkommna. Men efter åt på kvällen så sa hon att hon ville vara med, att hon bra ville ha en dag att stå och titta på först, så vi får väl se.
I dag skulle de ha varit där igen, men de hade utflyckt med skolan och var inte hemma fören klockan var över halv fem, de hade aldig hunnit eller orkat vara med, så vi får ta det på torsdag i stället.

I fredags var det väldigt rörigt i skolan, massa folk och inget att göra, eller tvärt om, massa att göra och inget folk.... fick kläm på hur man spiralbinder häften i allafall, gjorde 15 st, hann med alla barnens, och klassföreståndaren blev så glad, fast jag han inte klart i tid, fick vara kvar nästan en timme extra. Och mitt i allt ihopa hade vi möte med personalpartner, det gick ju bra, men fick inga svar direkt, vi får väl se vad som händer, men skolan är väldigt glad över att ha mig där i alla fall,. kankse skall jag vara kvar tills midsommar, vi får se.
Hade bestämt med pappa att sätta flickorna på tåget till Ystad, jag skulle ut på lördagen sedan, men först ha en liten tjej midag. Skulle bara hämta pengar på vägen hem, men alla bankomater var avstängda eller så var det jätte köer, så jag handlade på konsum, tänkte ta ut pengar där i stället, men när jag kom till kassan sa de att Nordeas server var nere. Så jag kom hem en och en halv timme senare än jag tänkt mig, utan pengar och utan mat till kvälle. Pappa hade ringt och sagt att han hämtar dem i Malmö, och det var ju bra, fast det kändes hämskt att han skulle behöva köra så långt ändå, när vi planerat en massa för att han skulle få slippa.  Eva hade ringt med och sa att hon skulle ta med en vänninna, vilket ju bara var kul.
Var så oerhört stessad, fick låna pengar av pappa för att lösa ut maten, for runt hela lägenheten och städade och hade mig, kom på att julstjärnan och jul gardinerna hängde kvar, så dem fick jag ockås byta. Men konstigt nog han jag, han tom duscha och sitta en stund här framför datorn. Men det var nog inte så bra,så fort jag började slappna av så blev det så där jobbigt som det varit länge nu, är när jag slappnar av som alla känslorna kommer, och det är inga bra känslor, även om de måste få finnas där.

Och sedan, när två av gästerna kommit, ringde Eva, hon hade fått punktering och kunde inte ta sig in, så vi blev bara tre på middagen, lite tirst, fast vi hade trevligt ändå, pratade en massa, men så sent blev det inte, mammor är ett trött släkte.

I dag har både Anna och Saga haft utflyckter med sina klasser, Anna till bulltofta och Saga till Skånes Djurpark, de hade haft det bra båda två, och senare på kvällen gick de på teater som en kompis till Anna spelar i, så det blev en väldigt lugn dag. För utom att Saga hittade en hink med vad hon trodde var vatten på parkeringplatsen då hon var på väg hem. Den bara måste hon ju hälla ut, men det var inte vatten i utan antagligen terpentin eller något liknande, luktar i alla fall starkt av terpentin, alla hennes kläder var indränkta med det så hon fick byta om och lägga kläderna i blöt, det kan ju vara själv antändande, så jag vill inte ha dem någon annan stans än i badkaret och då välsköjda i vatten tills vi har tvätt tid igen.