katarina76 -Om att överleva ett barns död.

Jag vet att det bara är jag själv som kan bryta de där jobbiga situationerna, de där dagarna som käns så tunga, så tunga, bara jag själv som kan ta mig och flickorna ur det jobbiga, om så bara för en stund,men var hittar man orken att göra det?  När det käns så där, så som det käns för det mesta just nu, måste det hända något, måste hitta på något att göra med dem, försöka ha roligt på något vis, men det är svårt att komma dit, komma över tröskeln av motstånd som stundtals är så hög.

Valborgsmässoafton blev en rätt jobbig dag, Saga bara bråkade hela tiden, om allt och inget, fick halvt hysteriska utbrått och jag var arg mäst hela dagen. Men det var barnvärksamhet med hyresgästföreningen, så vi måste ju i väg på det i alla fall, är jag och Inger som har hand om det, och bara vi kom ut på gården släppte det lite, Saga sprang i väg och lekte med de andra barna och åt en massa korv, fast Anna följde mig som en svans, tycker inte alls om att hon gör så ibland, står nästan ovan på mig, blir bara arg på henne när hon beteer sig så.  Vi, jag och Inger, bestämde ett datum för en tjejträff, vi har pratat om det sedan förra gången, och nu är det snart ett år sedan. Men den 19 maj bestämde vi oss för, skall prata med Eva och Christina om det med.
Anna hade bestämt att hon skulle träffa några kompisar vid majbålet och blev jätte arg för att jag och Saga skulle dit med, jag hade tänkt laga något lite godare till midag, men de bråkade så med varandra hela tiden, till slut fick de sitta i köket och hallen en sund, och jag fick äta ensam, så trist när det blir så.
När vi skulle hem från parken cyklade Saga åt ett annat håll än oss och lyckades missa oss när vi gick förbi henne, hon blev jätte arg och sedan upptäkte vi att hennes nyklar fattades och då blev hon halvt hysterisk, morfar har sagt att hon absolut inte får tappa bort nyckeln till det låset, för han vet inte vara han har den andra, också var hon rädd för att cykeln skulle bli stulen. Hade ett vajerlås liggandes som hon fick, och då lugnade hon sig lite, fick prata med morfar och sedan kändes det nog bättre. Anna surade resten av kvällen för att majbrasan brann upp så fort.  Vissa dagar vill man hälst bara glömma.