Att det som är bra skall få göra så ont....

Var så fint väder idag, och båda tjejerna på gott humör, hästarna var ute så de fick rykta och sköta om dem där, hur härligt som hälst. Jag köpte en kopp kaffe och satte mig att lösa soduko i en tidning, solen värmde presic lagom, det blåste lite grand, en ljum vind, barn badade i fontänen, andra lekte på lekplatsen. En helt underbar eftermidag, borde njutit av att bara få sitta där. Men hela vägen dit har det värkt inom mig, och till slut kunde jag inte hålla trårarna tillbaka, satt och grät där i solen, grät för att jag kan sitta så, önskar så innerligt att jag hade haft min lilla tjej att jaga på lekplatsen eller vada i vattnet i fontänen med medans stora systrarna skötte om hästarna. Hade säkerligen längtat efter att få sitta så  med kaffe och tidning i solen, men nu hade jag gjort var som hälst för att ha slupit.
Tella, jag saknar dig något så fruktansvärt mycket!

Kommentarer
Postat av: Soliga Li

Jadu, det är märkligt hur något så mysigt kan kännas både hemskt och bra på samma gång...
Saknaden försvinner aldrig...Man bara lär sig leva med den...hjälpligt!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback