En lite bättre dag
I dag är en lite bättre dag än de senaste, i går var också rätt ok.
Orkade faktistk ta tag i puklåkandet, hade lovat Saga det ett tag, så i går gick vi i väg till Beijerspark och åkte pulka, eller hon åke och jag fotograferade mest, fast ett åk blev det. Vet inte varför man stretar i mot så, när jag väl gör det är det ju riktigt kul! Vi var ute i närmare en timme, sedan kom en kompis till Anna, Saga stannade kvar och åkte med henne, och jag cyklade iväg och handlade. Undra om man gör så på annat håll än i skåne? Cyklar och åker pulka samma dag? Borde ju vara lite motsattser tillvarandra, men det funkar fint, är rätt skönt att cykla på vintern, bilarna tar det lite lugnare då.
Nu borde jag sätta i gång och städa,Anna skall ha pyamasparty (hm ibland känner jag mig som värdens sämsta mamma, andra dagar käns det nästan tvärrtom, är väl ett under om mina döttrar lyckas växa upp till någorlunda normala människor) fast jag vill inte, tycker det är så tråkigt, går rätt bra när jag väl sätter fart, men starten är seeeeeg.
Drömde en massa i natt, att jag skulle begrava ännu ett barn, att jag fått en pojke som dött i slutet av graviditeten och som fötts för 9 månader sedan, och att jag inte fören nu skulle få begrava honom. Han låg i något kylrum och jag skulle få hem honom till mina föräldrar några timmar för att ta farväl och lägga honom i kistan. Han hade inte fått något riktigt namn, pappa tyckte han skulle heta Bo och jag hade inte protestreat mot det alls, men det kändes inte bra. Så kom jag plötsligt ihåg att jag alltid älskat Johannes (sant, även utan för drömmarnas värld), sa det till mamma, men hon tycket jag var konsitg som ville ge honom ett annat namn. Sedan var det meningen att han skulle begravas i en annan grav, som jag visst sagt ja till, men det kändes fel, bestämde att han skulle begravas hos Tella i stället. En mycket märklig men ändå värklig dröm, drömmer så mycket sådant, om att det händer igen, att jag får fler barn som dör, antingen som små, ofödda eller efter några år, är så jobbigt, att gå igenom allt gång, på gång, på gång,inte ens i sömnen få vila från allt det hämska.
Men på det hela, detta är en bättre dag, solen skiner för första gången på flera dagar, och jag tror jag orkar ta tag i städningen nu.
Orkade faktistk ta tag i puklåkandet, hade lovat Saga det ett tag, så i går gick vi i väg till Beijerspark och åkte pulka, eller hon åke och jag fotograferade mest, fast ett åk blev det. Vet inte varför man stretar i mot så, när jag väl gör det är det ju riktigt kul! Vi var ute i närmare en timme, sedan kom en kompis till Anna, Saga stannade kvar och åkte med henne, och jag cyklade iväg och handlade. Undra om man gör så på annat håll än i skåne? Cyklar och åker pulka samma dag? Borde ju vara lite motsattser tillvarandra, men det funkar fint, är rätt skönt att cykla på vintern, bilarna tar det lite lugnare då.
Nu borde jag sätta i gång och städa,Anna skall ha pyamasparty (hm ibland känner jag mig som värdens sämsta mamma, andra dagar käns det nästan tvärrtom, är väl ett under om mina döttrar lyckas växa upp till någorlunda normala människor) fast jag vill inte, tycker det är så tråkigt, går rätt bra när jag väl sätter fart, men starten är seeeeeg.
Drömde en massa i natt, att jag skulle begrava ännu ett barn, att jag fått en pojke som dött i slutet av graviditeten och som fötts för 9 månader sedan, och att jag inte fören nu skulle få begrava honom. Han låg i något kylrum och jag skulle få hem honom till mina föräldrar några timmar för att ta farväl och lägga honom i kistan. Han hade inte fått något riktigt namn, pappa tyckte han skulle heta Bo och jag hade inte protestreat mot det alls, men det kändes inte bra. Så kom jag plötsligt ihåg att jag alltid älskat Johannes (sant, även utan för drömmarnas värld), sa det till mamma, men hon tycket jag var konsitg som ville ge honom ett annat namn. Sedan var det meningen att han skulle begravas i en annan grav, som jag visst sagt ja till, men det kändes fel, bestämde att han skulle begravas hos Tella i stället. En mycket märklig men ändå värklig dröm, drömmer så mycket sådant, om att det händer igen, att jag får fler barn som dör, antingen som små, ofödda eller efter några år, är så jobbigt, att gå igenom allt gång, på gång, på gång,inte ens i sömnen få vila från allt det hämska.
Men på det hela, detta är en bättre dag, solen skiner för första gången på flera dagar, och jag tror jag orkar ta tag i städningen nu.
Kommentarer
Trackback