katarina76 -Om att överleva ett barns död.

Frysen stod öppen när jag kom hem från jobbet idag, kanske har den stått så sedan igår kväll, då vi tog glass. Allt var i alla fall tinat i den (blir vist falukorv till middag idag), och glassen hade så klart smält, så typiskt, är sällan vi köper större förpackningar med glass, men just nu hade vi det så klart. Jag och Saga cyklade i kapp glassbilen på väg hem från folkdansen i måndags. Då hade hon varit borta väldigt länge innan, jag mailade hennes ledare på dagen innan, berättade lite vad som hänt, om hennes lillebror och så, vet inte om de han läsa det innan.
Anna red för sista gången den här terminen i månags, red Rasmus, och det gick rätt bra, fast han är lite lag, hon var glad då, men efteråt hände något och hon blev halvt hysterisk, skulle sluta rida om Rasmus var kvar till höste och en massa annat dumt, vet inte vad det tar åt henne ibland. Och på kvällen, då hon skulle sova, skrek och grät hon en massa för att hon inte ville vara med på frittidshemets dag, men det är ju inget hon bara kan välja bort, det är på skoltid och då är det inte så mycket att diskutera tycker jag. Och när hon sedan varit där tyckte hon det var riktigt kul, så så illa kan det ju inte ha varit.
Eva, min handledare, tyckte jag värkade må mycket bättre nu än i början, blev lite förvånad, för det tycker jag inte att jag gör, helgen var en av de värsta sedan begravningen, men det orkar jag inte skriva om just nu. Var med barna på gymnastiken, de spelade brännboll ute i en park, solen sken och det var riktigt skönt att vara ute en timma på dagen, tycker det går bra på jobbet, var där från åtta till två i fredags, skall fortsätta komma på morgonen på fredagar nu, behöver öka på tiden lite känner jag, blir mäst hattigt att bara vara där tre timmar åt gången.